1958 lät Frankrike sina afrikanska kolonier välja att omedelbart klara sig på egen hand eller ingå en union med Frankrike. Endast Guinea valde omedelbar frihet, ett val som stod Guinea dyrt. 1 oktober 1958 blev Guinea självständigt och Sékou Touré, en av förgrundsgestalterna i det panafrikanska arbetet, blev landets förste president. Guinea var länge isolerat, bortsett från kontakterna med Sovjetunionen. Under 1970-talet inleddes en liberalisering och Guinea började föra en mer aktiv utrikespolitik.

När Séko Touré avled 1984 grep en grupp arméofficerare makten och överste Lansana Conté blev ny president. Landet har varit politiskt oroligt hela 2000-talet och när president Contés avled i december 2008 grep militären makten. Guinea är rikt på bördig mark och mineraler, främst bauxit. Trots detta är landet extremt fattigt.

Krigen i Liberia och Sierra Leone medförde en enorm flyktingvåg och som mest var ca 10 procent (ca 850 000) av invånarna i landet flyktingar från grannländerna.

Efter självständigheten kom fackföreningsrörelsen att knytas till regeringen. I början av 1990-talet växte den interna kritiken inom den enda tillåtna centralorganisationen CNTG och ledarskiktet anklagades för korruption. En rad nya fackföreningar bildades och fackföreningsrörelsen är nu starkt splittrad. Tre centralorganisationer är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS;
- Confédération Nationale des Travailleurs de Guinée, CNTG med 100 500 medlemmar
- Union Syndicale des Travailleurs de Guinée, USTG med 41 000 medlemmar
- Organisation Nationale des Syndicats Libres de Guinée, ONSLG med 43 000 medlemmar.

Facket har traditionellt haft en stark ställning i landet. När USTG:s populäre generalsekreterare dog i en bilolycka i april 2010 beslöt myndigheterna att begravningsdagen skulle vara en allmän lovdag.

Missnöje med regeringens sätt att sköta ekonomin och utebliven kompensation för hyperinflationen ledde i december 2006 till generalstrejk och krav på att president Conté skulle avgå. Förföljelserna mot fackligt aktiva förvärrades under 2008 och IFS konstaterade att Guinea är det land näst efter Colombia där flest mord skett p g a av facklig verksamhet. När presidenten avled i december 2008 utbröt en maktkamp som slutade med att militären segrade och upplöste författningen. Kuppen fördömdes av Afrikanska unionen, EU och USA. AU har hävt Guineas medlemskap tills landet återgått till att styras enligtförfattningen. I september 2009 dödades över 150 människor i en massaker i samband med en demonstration med krav på at kuppledaren inte skulle ställa upp i de planerade presidentvalen 2010. Massakern har fördömts enhälligt av omvärlden.

I januari 2010 kunde enighet nås och en övergångsregering utses. I en långdragen presidentvalsprocess där det slutliga valet uppsköts flera gånger valdes till slut Alpha Condé, ledare för Guineanska folkets samlingsparti (RPG). Han kunde tillträda som president den 22 december efter att Högsta domstolen godkänt valet, trots vissa oegentligheter och det hade accepterats av oppositionen. Därmed kan en normaliseringsprocess inledas. En övergångsregering medpolitiker, fackföreningsrepresentanter och medlemmar ur den avgående militärjuntan leds av en veteranpolitiker, Jean-Marie Doré från Guineas demokratiska union.

Innan det kaos som rått 2008 - 2010 fanns i princip möjligheten att sluta kollektivavtal. En stor svårighet i förhandlingsarbetet är bristen på fungerande arbetsgivarorganisationer. Den nya arbetsmarknadslagen garanterar också rätten att strejka, men strejker är helt förbjudna inom många områden. Strejker förekommer dock. 2011 genomförde hamnarbetarna en framgångsrik strejk för högre löner.

Uppdaterad januari 2012

Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org