Gabon har sedan självständigheten 1960 haft nära förbindelser med Frankrike. Fram till början av 1990-talet fanns endast ett parti i landet. Flera försök till militärkupper har gjorts genom åren men med Frankrikes hjälp har de alltid kunnat slås ned. Landet har 1,6 miljoner invånare uppdelade på ett 40-tal etniska grupper.

Från 1990 tillåts flera partier men oppositionen kan inte verka fritt. 1993 genomfördes det första allmänna presidentvalet sedan 1960. Omar Bongo, president sedan 1967, återvaldes 1998 och igen 2005 för en ny sjuårsperiod. I starkt kritiserade parlamentsval med lågt valdeltagande i december 2006 vann presidentens parti Parti Démocratique Gabonais (PDG) 82 av totalt 120 platser medan en allians av oppositionspartier fick 17 platser. I juni 2009 dog president Bongo efter 42 år som president och efterträddes av sin son Ali Ben Bongo som vann valen i augusti.

BNP i Gabon ligger fyra gånger över genomsnittet för Afrika söder om Sahara. Anledningen är de stora oljefyndigheter i havet som börjat exploateras. I nordöstra delen av landet finns järnfyndigheter som betecknas som världens största. Med 22 miljoner hektar regnskog är Gabon en stor exportör av ädelträ. Med rika tillgångar på magnesium, uran och fosfater är Gabon ett eldorado för gruvnäringen. Den ekonomiska politiken gör dock att de fattiga inte märker mycket av landets rikedom. President Bongo tvingades avbeställa en lyxkryssare som han beställt från Tyskland efter massiva protester.

Det finns två fackliga centralorganisationer i Gabon som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS; det regeringstrogna, Confédération Syndicale Gabonaise (COSYGA) med 22 800 medlemmar och Confédération Gabonaise des Syndicats Libres (CGSL) med 19 000 medlemmar. I november 2009 bildades en tredje fristående centralorganisation för offentliganställda Syndicats de l'Administration publique (COSYNAP) till vilken bl a en av de två lärarorganisationerna och hälsoarbetarna anslöt sig.

Fram till 1980 var COSYGA den enda tillåtna fackliga organisationen i landet. CGSL har utvecklats snabbt och är i dag den fackföreningsrörelse som bäst representerar de anställda i Gabon. CGSL har flitigt använt strejkvapnet och inte varit rädd för att utmana regeringen. Det finns inte något lagligt skydd för anställda och strejkrätten är kraftigt inskränkt. I den nya arbetsmarknadslagen finns dock regler som öppnar för möjligheten att bedriva kollektiva förhandlingar. Strejker förekommer. I augusti 2010 hotade facken med generalstrejk men fick gehör för kraven på sänkta el-,gas-, och vattenpriser. 2010 förbjöds export av ädelträ som inte förädlats i landet vilket medförde arbetslöshet bland skogsarbetare.

Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanligt förekommande; immigranter saknar rättigheter och stor uppmärksamhet har riktats mot det omfattande barnarbete och handel med barn som förekommer.

2011 strejkade oljearbetarna vid två tillfällen och genomdrev ett avtal med höjda löner och en ökad andel gabonesiska anställda i oljeutvinningen.

I januari 2012 anordnar Gabon tillsammans med Ekvatorialguinea de afrikanska mästerskapen i fotboll.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org