Nigeria

Nigeria blev självständigt från Storbritannien 1960. Befolkningen domineras av tre stora befolkningsgrupper, de muslimska hausa i norr, de kristna ibo i sydost och de kristna/muslimska yoruba i sydväst. Vid flera tillfällen har konflikter blossat upp mellan dessa tre grupper. Den allvarligaste var Biafrakriget mellan 1967 och 1969 då den ibo-dominerade, oljerika sydöstra delen av landet försökte bryta sig ur federationen. Den militärregim som sedan styrde lyckades oväntat väl med att ena landet. Det skedde samtidigt som oljepriserna sköt i höjden och Nigerias exportinkomster var mycket höga. Även om det mesta av oljepengarna gick rakt ner i fickorna på makthavarna och de breda folklagren inte märkte så mycket av oljepengarna rustades infrastrukturen upp under mitten av 1970-talet.

Koncentrationen på oljeindustrin har dock medfört att andra delar av näringslivet försummats. Det gäller i synnerhet jordbrukssektorn som tack vare den konstlat höga nivån på den nigerianska nairan inte kunde konkurrera med den billiga livsmedelsimporten. Oljeboomen satte därmed också fart på urbaniseringsprocessen och Lagos - landets kommersiella centrum - växer ohejdat. Från 2009 betraktas dock Nigeria inte längre som tillhörande gruppen ’least developed countries’.

Från 1984 till 1998 styrdes Nigeria av militärregimer. Presidentval hölls 1993, men när det stod klart att den socialdemokratiske kandidaten Moshood Abiola vunnit annullerades valet. Under hösten 1993 grep arméns starke man, general Sanny Abacha, makten i en ny kupp. När Abacha hastigt avled 1998 tog demokratiseringen fart och i februari 1999 kunde presidentval hållas. PDP:s (People’s Democratic Party) kandidat Olusegun Obasanjo som då blev vald var den ende militäre ledare som tidigare självmant (1979) lämnat över makten till en civil regering. Han återvaldes 2003. I starkt kritiserade presidentval 2007 vann åter PDP:s kandidat Umaru Yar’Adua. I februari 2010 tvingades Yar’Adua på grund av sjukdom (avled i maj) överlämna presidentskapet till sin vicepresident Goodluck Jonathan, som också blev vald till president i april 2011.

Nigerias fackliga centralorganisation Nigeria Labour Congress (NLC) är den starkaste folkliga organisationen i landet och fungerar också de facto som den starkaste motkraften mot regimen. I november 2006 hade NLC 2 000 000 medlemmar och är därmed Afrikas största fackliga organisation. NLC består av 41 medlemsförbund. Det största medlemsförbundet är lärarförbundet NUT, Nigeria Union of Teachers, med ca 300 000 medlemmar. Sedan 2002 är det möjligt för de högre tjänstemännen att organisera sig fackligt och ytterligare en centralorganisation Trade Union Congress of Nigeria (TUC) med 500 000 medlemmar har bildats. Flera tjänstemanna­organisationer har ändå anslutit sig till NLC och diskussioner om ett samgående har aktualiserats. Både NLC och TUC är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Under 1980-talet inleddes förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter som sedermera ledde fram till en rad nya detaljerade föreskrifter, som i andra stater oftast hör till arbetsmarknadslagstiftningen. I regelsamlingen ingår rätten att sluta kollektivavtal, rätten att strejka med mera. På denna uppgörelse svarade militärregimen med att utfärda förbud mot kollektiva avtalsförhandlingar, mot strejker och lockouter.

Militärregimen försökte aktivt styra fackföreningsrörelsen. Vid åtskilliga tillfällen övergick dessa maktanspråk till rent förtryck, speciellt under militärdiktaturens sista år. Efter militärregimens fall ägde påtagliga förbättringar snabbt rum. De antifackliga förordningarna upphävdes eller ändrades. 1999 fick man t.ex. åter rätten att tillhöra internationella fackliga organisationer. Samma år höll Nigeria Labour Congress, NLC demokratiska val vid sin nationella ombudskongress.

De senaste åren har de fackliga förhållandena dock åter försämrats avsevärt. 2005 ändrades fackföreningslagen och strejkrätten begränsades till att gälla ”tvister om rättigheter” – vilket skulle hindra facken från att strejka mot impopulär regeringspolitik som t.ex. höjda oljepriser. Genom att öppna för total frihet att bilda fackliga paraplyorganisationer kan också den nya lagen splittra fackföreningsrörelsen. Samma år inrättades också en arbetsdomstol som kan göra att tvister på arbetsområdet avgörs fortare och mer enhetligt över landet, något som facken är positiva till.

Antalet strejker och fackliga aktioner har dock ökat - även sådana som riktar sig mot allmänna politiska beslut (prishöjningar, avregleringar m.m.) Förhållandena i de växande frizonerna är omvittnat dåliga och facklig verksamhet omöjliggörs. Avskaffandet av kvotering inom textilbranschen har slagit hårt mot landets tidigare starka textilindustri. 2011 har NLC protesterat mot att kollektivavtal inte efterlevts, att myndigheterna trakasserat lärarnas och oljearbetarnas fackliga organisationer och gjort massarresteringar i samband med en manifestation av elektrikerfacket. Regeringens oljeprishöjningar och misskötsel av den statliga oljeindustrin har varit en prioriterad fråga för NLC. I januari 2012 då bensinpriset fördublades när regeringen beslöt att ta bort subventionerna utbröt omfattande oroligheter. Inför NLCs hot om generalstrejk beslöt regeringen att behålla hälften av subventionerna.

Motsättningarna och oron i landet har också ökat. Det hänger samman med de oroligheter som landets drabbats av i samband med att de islamistiska fundamentalisterna vuxit sig allt starkare i den norra delen av landet där sharialag införts i 12 delstater. Den islamistiska sekten Boko Haram, dödade 23 människor i en självmordsattack mot FN:s lokala huvudkontor i Abuja i augusti 2011 och 2012 har flera attacker och bombdåd genomförts med många dödsoffer som följd. Självständighetssträvanden för Biafra har åter börjat höras och Rörelsen för frigörelse av Nigerdeltat (MEND) har hotat återuppta attacker riktade mot oljeindustrin.

2010 utsågs den förre svenske landslagstränaren i fotboll Lars Lagerbäck till tränare för det nigerianska landslaget Super Eagles, det populära landslaget, som stöds enat av hela befolkningen. Han avskedades dock efter fiaskot i VM i Sydafrika.