Den forna franska kolonin Madagaskar – världens fjärde största ö (något större än Frankrike) - blev självständig 1960. Landet var länge en diktatur och det politiska läget är mycket turbulent. Ekonomin är inriktad på jordbruk och turism. Fackföreningsrörelsen är mycket splittrad men har haft stor betydelse för landets demokratisering.
I 17 år var landet en socialistisk enpartistat. 1991 störtades presidenten Didier Ratsiraka i ett folkligt uppror som inleddes med en generalstrejk. 1993 genomfördes allmänna val som resulterade i att oppositionen segrade. I presidentvalet i november 1996 segrade åter Didier Ratsiraka som nu började samarbeta med väst. Bl.a. inleddes ett omfattande strukturanpassningsprogram med IMF.
Presidentvalet i december 2001 blev kaotiskt, men till slut stod Marc Ravalomanana, som segrare. Han omvaldes 2006 i val som även de var kaotiska. Parlamentsvalen i september 2007 gick lugnt till och Ravalomananas liberala parti fick egen stor majoritet. I december 2008 utbröt en regelrätt maktkamp mellan president Ravalomanana och borgmästaren i Atananarivo, Rajoelina, som grep makten i mars 2009. Oroligheterna har fortsatt sen dess med olika medlingsförsök mellan Rajoelina och tidigare presidenter. Sammandrabbningar mellan olika grupper och polis har krävt många liv. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS har uttalat krav på en demokratisk lösning av problemen där de fackliga organisationerna måste medverka. Afrikanska Unionen har infört sanktoner mot Madagaskar. Utan att alla parter enats har en valkommission utlyst presidentval till maj 2013 och parlamentsval till juli 2013. För att ge landet en chans att komma bort från de motsättningar som präglat politiken i många år krävde ett toppmöte i SADC (Southern African Development Community) i december 2012 att varken den tidigare presidenten Ravalomanana eller den nuvarande presidenten Raoelina som gripit makten genom en kupp skulle tillåtas ställa upp i presidentvalet 2013.
Madagaskars ekonomi är inriktad på jordbruk och fiske med vanilj som viktigaste exportprodukt. Nära hälften av landets handel sker med Frankrike. Turistindustrin är den snabbast växande näringen. Madagaskar har en god utvecklingspotential men är idag extremt fattigt. Landet ha också drabbats av flera cykloner med förödande följder för jordbruket.
En av de största utländska investeringarna i Afrika gäller Ambatovys gruvprojekt för nickel som ska ge arbete för många och exportinkomster till landet. Facklig aktivitet motarbetas och fackligt aktiva har avskedats 2012. Miljörörelsen har också kritiserat projektet för rovdrift på miljön.
Fackföreningsrörelsen är splittrad och består av ett hundratal olika förbund som, i viss utsträckning, är anslutna till politiska partier. Till detta kommer att det också finns olika typer av yrkesföreningar.
Kollektivavtalsförhandlingar förekommer knappast utan lönerna fastställs av en trepartskommitté. Flera grupper bl.a. sjömän och statsanställda förnekas rätten att organisera sig fackligt. Regeringens ovilja att ta någon hänsyn till de statsanställdas krav har lett till ökad social oro de senaste åren. Fackligt aktiva trakasseras ofta. 2008 rapporterade IFS om kraftigt försämrade villkor för fackligt arbete i Madagaskar som ett resultat av nya lagar där de fackiga rättigheterna begränsas och de ca 100 000 som arbetar i de 200 frizonerna saknar fackliga rättigheter. Det finns dock ett särskilt fack för arbetarna i frizonerna, Fédération des syndicats des travailleurs des entreprises franches som lyckats genomdriva vissa förbättringar.
Det finns åtta olika fackliga centralorganisationer varav tre är anslutna till IFS. (Antalet medlemmar som anges är från 2006, vid tidpunkten för anslutningen till IFS)
Det är:
- Confédération des Syndicats des Travailleurs de Madagascar, FI.SE.MA. med 25 362 medlemmar
- Sendika Krisitianina Malgasy (Chrétienne des Syndicats Malgaches), SEKRIMA med 32 802 medlemmar
- Union des Syndicats Autonomes du Madagascar, USAM med 5 046 medlemmar.
Därutöver finns det två olika samverkansorgan; Front des Fédérations des Syndicats som är politiskt oberoende men saknar egen ekonomi och Intersyndicale, ett samarbetsforum som försöker ena centralorganisationerna i gemensamma frågor.
Antalet lönearbetare är mycket litet, endast ca 200 000. Strejker är ganska vanliga.
Madagaskars fackföreningsrörelse har varit en viktig kraft i oppositionen mot regeringens åtstramningspolitik och bl.a. bidragit till att regeringen ratificerat ILO:s konvention mot de värsta formerna av barnarbete. Trots detta har landets kris medfört att andelen barnarbetare ökat kraftigt. De senaste åren har facken arbetat intensivt för att medverka till att den långvariga politiska krisen ska kunna lösas.
Uppdaterad januari 2013
Kjell Kampe
För mer information, kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org
