Hosni Mubarak tog över som president efter mordet på Anwar Sadat 1981. Även om landet formellt hade ett flerpartisystem med parlamentsval så var makten starkt koncentrerad till presidenten och oppositionen var svag. Mubaraks parti, det Nationaldemokratiska partiet, NDP, innehade efter valen 2010 en överväldigande majoritet i parlamentet.

Den viktigaste oppositionsgruppen, det Muslimska brödraskapet, tilläts inte att ställa upp i allmänna val som parti, utan enbart med fristående kandidater. Förtrycket och de repressiva åtgärderna från regimen blev allt hårdare fram till januari 2011 då en folklig resning med omfattande strejker och jättelika demonstrationer – en miljon människor på Tahrirtorget i centrala Kairo - tvingade president Mubarak att avgå efter 14 dagar. I mars antogs en mer demokratisk konstitution genom folkomröstning. Där begränsas bl.a. tiden som president till max två valperioder, 8 år. Allmänna val som skjutits upp några månader är nu planerade till oktober 2011.

Före revolten i januari var det Muslimska Brödraskapet den starkaste oppositionella kraften. Deras engagemang för den fattiga befolkningen har tvingat regeringen att föra en radikalare välfärdspolitik och man har bl.a. satsat på att dra in vatten och elektricitet till bostäder i slumområden. Vissa eftergifter för islamisternas värderingar har också gjorts och det har bl.a. skapat problem för Egypten kristna minoritet, kopterna, som utgör ca 5 % av befolkningen. I december 2010 utfördes en massaker på kopter i Alexandria vilket ledde till oroligheter, men under revolutionen i januar-februari 2011 organiserades flera gemensamma manifestationer. Det fick också omvärlden att förstå att revolten inte styrdes av religiösa fanatiker, vilket Mubarak försökte hävda. Det Muslimska Brödraskapet spelade en mycket underordnad roll.

Industrin är föråldrad. De huvudsakliga inkomsterna för landet kommer från turismen, Suezkanalen, olja och gas. Turismnäringen har dock haft stora problem 2011 p.g.a. det oroliga läget. Den ekonomiska krisen har inneburit att den redan tidigare höga arbetslösheten ökat ytterligare.

Egyptian Federation of Trade Unions, EFTU, grundades 1960 och var fram till mars 2011 den enda fackliga centralorganisationen. EFTU är med 24 förbund och drygt tre miljoner medlemmar den största centralorganisationen i Afrika (tillsammans med de i Nigeria och Sydafrika). Organisationen har varit kontrollerad av statsmakterna och fram till juni 2011 var medlemskap i EFTU obligatoriskt för att få arbetstillstånd. EFTU har en välorganiserad utbildningsverksamhet och utbildar inte bara egna medlemmar, utan fackliga företrädare från hela arabvärlden. I augusti 2011 tvingades regeringen ogiltigförklara valen till styrelsen 2006. Det är oklart om organisationen kommer att upplösas eller nya val hållas.

I mars 2011 bildades en fri centralorganisation The Egyptian Federation of Independent Trade Unions, EFITU. Basen i organisationen som väntas växa snabbt utgörs av de fria förbund som bildats 2009-2010, där ett förbund för tjänstemännen vid skattemyndigheten blev det första följt av hälsoarbetare och lärare. En av de första åtgärderna blev att begära att minimilönerna höjs.

Den nya regimen har lagt ett förslag till ny lag som skulle förbjuda strejker. Lagförslaget har mötts med nya omfattande strejker och protester från det fria facket. I juni 2011 försäkrade arbetsmarknadsministern IFS att arbetet med en ny friare arbetsmarknadslagstiftning pågår, och beräknas kunna presenteras under hösten.

Egypten har fortfarande långt kvar till frihet efter Mubaraks fall och det finns stor oro för att bakåt-strävande politiska krafter kan ta makten. Nya demonstrationer på Tahrirtorget, nu mot militären, började åter sommaren 2011.

Uppdaterad augusti 2011
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org