Journalisten Mats Wingborg presenterade under lunchmötet rapporten Vägar till ett bättre arbetsliv - Tre svenska företags försök att skapa bättre villkor på fabriker i Indien och Sri Lanka.

Annika Axelsson och Karin Stenman har i sitt lilla klädföretag Dem Collective gjort det etiska företagandet till sin grundläggande affärsidé. I Kadawatha i Sri Lanka har företaget en fabrik med som mest femton anställda. De anställda får en skälig levnadslön, vilket innebär minst dubbelt så mycket som den lagstadgade minimilönen. Det gör att arbetarna slipper jobba ständig övertid för att överleva. Dem Collective är mycket noga med att bomullen till t-tröjorna inte tillverkas med gifter i något led. Den ekologiska produktionen fördyrar produkterna, medan den högre lönen till arbetarna har en helt försumbar inverkan på varornas pris. De anställda har ett stort inflytande på ett informellt sätt. Ledningen lyssnar på synpunkter och är positiva till fackföreningar. Ändå organiserar sig inte arbetarna. Mats Wingborg vet inte varför.

– Företagsledningen har mer kontakt med facket än vad arbetarna har. Inte heller Rättvisemärkt har lett till fler fackliga medlemmar.

Dem Collective får kunder i Sverige tack vare sin höga etiska standard, sammanfattar Mats Wingborg . Samtidigt är företaget litet och de femton arbetare utgör liten andel av Sri Lankas 250 000 textilarbetare. Den mycket personliga kontrollen av underleverantörernas etiska standard skulle vara helt omöjlig i ett företag med långa och komplicerade leverantörskedjor, som bil- eller mobiltelefonstillverkare.

Lindex får i Mats Wingborgs undersökning representera den ganska stora grupp av klädtillverkare som antagit etiska uppförandekoder tack vare ett konsumenttryck i Sverige. Vid de tre fabriker som Mats Wingborg besökte i staden Noida utanför New Delhi, betalas de mestadels manliga arbetarna bara enligt lagens minimilön. De är ovilliga att kritisera och det finns ingen fackförening på fabriken trots att det är tillåtet.

Istället har företaget infört arbetarkommittéer och har förbättrat både arbetsmiljö och brandskydd väsentligt. Lindex kontroller av att klädfabrikerna följer företagets uppförandekod genomförs formellt, av företaget och av etiska revisionsfirmor. Företagsledningen är öppen och van att ta emot både journalister och kontrollanter. Man säger att förbättringarna beror på att så många som hälften av uppköparna, likt Lindex, ställer etiska krav.

Trelleborgs två däckfabriker i Sri Lanka skakades av en facklig konflikt år 2005. Striden handlade om utebliven bonuslön och arbetarna demonstrerade utanför fabriken i en vecka. Sedan gav företagsledningen med sig men sa också att klubbstyrelsens medlemmar inte var välkomna tillbaka. Efter ytterligare en veckas demonstration så återanställdes alla. År 2007 undertecknade företaget och facket ett kollektivavtal som reglerar löne- och arbetsvillkor mycket detaljerat. Arbetarna garanteras till exempel ett glas mjölk efter två timmars övertidsarbete.

– Det har betytt enormt mycket, säger Mats Wingborg. Lönerna är långt över minimilönerna och parterna träffas minst en gång i månaden.

Framgångarna för facket på Trelleborg har dessutom fått en vidare politisk betydelse, menar Mats Wingborg. Det har lett till att fler fackföreningar bildas i den ekonomiska frizonen Katunayake där Trelleborg ligger sida vid sida med en mängd utländska företag. Organisationsarbetet har letts av fackförbundet FTZ&GSEU och dess generalsekreterare Anton Marcus, som på ett världsunikt sätt lyckats organisera arbetarna i den ekonomiska frizonen. FTZ&GSEU har fått stöd av de två globala branschfacken för textilarbetare och för kemi- och energisektorn och har dessutom kontakt med svenska IF Metall i staden Trelleborg.

– Arbetarna vet nu att de har kraft att driva frågor och de utstrålar en stark tro på förändring, säger Mats Wingborg.
– När det finns facklig organisering når man så mycket längre. Det är något helt annat än att lägga en lapp i förslagslåda eller att som enskild anställd kunna tala med chefen.