Under sin första resa över Atlanten 1492 kom Christofer Columbus till den ö som utgör dagens Haiti och Dominikanska republiken. Som på så många andra öar i Västindien utplånades nästan hela urbefolkningen i strider med spanjorerna, genom tvångsarbete och av de sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig. För att få arbetskraft till öns sockerrörsplantager började spanjorerna att köpa slavar från Afrika. De spanska kolonisatörerna ägnade sig åt den östra delen av ön medan den västra delen blev en fransk koloni som sedermera blev nationen Haiti.

USA ockuperade Dominikanska Republiken 1916-1924 och byggde då upp en ny armé under ledning av general Rafael Leonidas Trujillo. 1930 tog general Trujillo makten och inledde en 30-årig brutal diktatur. Trujillo lade själv beslag på mängder av företag och jordegendomar. Hans familj ägde till slut två tredjedelar av landets tillgångar. 1961 mördades diktatorn av en grupp militärer och affärsmän.

Sedan den 30-åriga Trujillo-diktaturen hölls presidentval för att återföra landet till ett demokratiskt styrelseskick. Men den socialdemokratiske segraren störtades i en militärkupp som följdes av uppror och inbördeskrig. USA invaderade för att rädda kvar militärjuntan vid makten. 1966 hölls nya val hölls och Trujillos närmaste man, Joaquín Balaguer, kom till makten. Han kom att dominera politiken de följande 30 åren. Först i mitten av 1990-talet tog en ny generation politiker över styret av landet.

Landets ekonomi har traditionellt varit baserad på jordbruksexport, framför allt socker, men har sedan 1980-talet diversifierats. Industrin står nu för en tredjedel av BNP, därefter kom handel, tjänster och jordbruk. De ekonomiska frizonerna är viktiga för sysselsättningen, men har utsatts av hård konkurrens från Asien. Över hälften av arbetskraften finns inom den informella sektorn.

Alla anställda har rätt att organisera sig. En facklig organisation kräver minst 20 personer. Statsanställda kan bara bilda en fackförening om minst 60 procent av de anställda i ett givet offentligt organ samtycker till att bli medlemmar.

För att få förhandla om kollektivavtal måste en organisation företräda en absolut majoritet av de anställda på företaget eller i branschen. Strejker kan bara utlysas om en majoritet av de anställda, organiserade och oorganiserade, röstar för dem. Människor som arbetar med särskilt viktiga offentliga tjänster och statstjänstemän får inte strejka.

Fackföreningarna är svaga och motarbetas av arbetsgivarna. Det gäller särskilt i frizonerna, där arbetsrätten inte respekteras. Fackliga ledare har avskedats och i vissa frizoner har arbetsgivarna hyrt in soldater för att hindra facklig verksamhet.

På sockerfälten är många arbetare illegala invandrare från Haiti. Trots att de är olagligt i landet ska de i teorin skyddas av arbetsmarknadslagarna, men majoriteten låter bli att utnyttja sina rättigheter av rädsla för att bli avskedade eller deporterade. Arbetsgivarna utnyttjar situationen och tvingar haitierna att arbeta i närmast slavliknande förhållanden.

Uppdaterad januari 2012
Johan Schmidt

För mer information, kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org