De två tidigare franska Afar- och Issaterritorierna bildade den självständiga staten Djibouti 1977. Djiboutis befolkning domineras av två etniska grupper: Issa som utgör en majoritet och dominerar politiken är ett nordsomaliskt folk och Afarerna som är besläktade med befolkningen i östra Etiopien.

Motsättningarna mellan folkgrupperna har präglat landets historia. I början av 90-talet utvecklades ett uppror bland afarerna till inbördeskrig. 1994 slöts fred med en fraktion av afarernas rebellrörelse FRUD (Fronten för återupprättande av enhet och demokrati), men inte förrän år 2000 undertecknades ett fredsavtal med hela rörelsen. 2001 överlämnade FRUD sina vapen till regeringen.

2003 hölls för första gången val utan begränsningar av hur många partier som fick delta. Det regerande partiet RPP fick då över hälften av rösterna. Det största oppositionspartiet bojkottade presidentvalen 2011 som återigen vanns av den sittande president Ismail Omar Guelleh. Oppositionen bojkottade även parlamentsvalen i februari 2008.

Det lilla ökenlandet (något större än Värmland) saknar naturtillgångar och landet är starkt beroende av bistånd. Arbetslösheten är mellan 40 och 50 procent. Medelinkomsten har sjunkit drastiskt de senaste åren. Ekonomin baserar sig på landets strategiska läge och dess status som en frihandelszon i nordöstra Afrika. 2011 drabbades landet åter av hungersnöd efter flera år med dåliga skördar p.g.a uteblivna regn.

Det oroliga läget inklämt mellan Somalia, Etiopen och Eritrea stör de naturliga handelskontakterna med omvärlden. Eritreas påstådda stöd 2009 till al-Shabab i Somalia har skapat nya problem. Frankrike har fortfarande ett starkt inflytande och har omkring 5 000 soldater i landet. Djibouti har också varit ett centrum för flera av FN:s operationer i Somalia och Etiopien. 2003 utvisades ca 80 000 flyktingar från Djibouti. USA sägs ha haft del i det beslutet (av rädsla för terrorism eftersom man har trupper i landet).

Det finns två fackliga centralorganisationer: Union Djiboutienne du Travail (UDT) som är ansluten till IFS och har 13 000 medlemmar och Union Générales des Travailles Djiboutiens. Ungefär en femtedel av arbetskraften är fackligt organiserad. Fackföreningsmedlemmarna utsätts regelmässigt för kränkningar och trakasserier av den djiboutiska statsapparaten. Trots att ILO-konventionerna om diskriminering i arbetslivet och mot barnarbete har godkänts är Djibouti en av de mest repressiva regimerna i Afrika. IFS har vid flera tillfällen protesterat mot förföljelserna av fackliga atkiva. 2011 har massarrestering av strejkande järnvägsarbetare och hamnarbetera skett. I december 2011 hindrades generalsekreteraren i UGT Adan Mohamed Abdou att lämna landet för en ILO-konferens i Marocko.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org