 |
|
 |
Centralafrikanska republiken
Ända sedan självständigheten från Frankrike år 1960 har Centralafrikanska republiken varit en hårdför diktatur. Diamanter är den främsta exportvaran. Svåra kränkningar av de fackliga fri- och rättigheterna förekommer.
Ända sedan självständigheten från Frankrike år 1960 har Centralafrikanska republiken varit en hårdför diktatur. Diamanter är den främsta exportvaran. Svåra kränkningar av de fackliga fri- och rättigheterna förekommer.
Den ökände kejsaren och envåldshärskaren Bokassa störtades 1979 men först 1992 hölls de första allmänna valen i landets historia. Under de senaste tio åren har landet vid många tillfällen varit på gränsen till inbördeskrig. President Patassé har haft stöd från Libyen medan olika oppositionella grupper sökt stöd hos andra grannländer. Oroligheter vid gränsen till Tchad har förekommit vid flera tillfällen.
Den 15 mars 2003 tog den före detta arméchefen François Bozize makten genom en militärkupp som inte mötte särskilt starkt motstånd. Afrikanska unionen erkände regimen i juni. Kuppen stöddes förmodligen av Tchad och stora delar av oppositionen, dock inte av den FFI-anslutna fackliga centralorganisationen.
I december 2004 fick medborgarna i en folkomröstning ta ställning till ett förslag om en ny författning. I presidentvalet i maj 2005 segrade Bozize. Författningsdomstolen hade på oklara grunder vägrat godkänna flera kandidater, bl a den tidigare presidenten Patassé. Den politiska situationen i landet är osäker. I norra delen av landet pågår strider mellan en rebellgrupp och militären. 2006 intogs flera viktiga städer i norr av rebellerna, men i december kunder regeringsstyrkor återta några städer med stöd av trupper från Tchad och franskt stridsflyg. FN:s säkerhetsråd förlängde i november mandatet för BONUCA, FN:s kontor för fredsbyggande åtgärder som finns i landet.
Den viktigaste näringen är jordbruket, medan diamanter står för de största exportintäkterna. Staten subventionerar jordbruket för att utöka odlingsarealen. För närvarande nyttjas endast en liten del av den odlingsbara jorden. Landets ekonomi har stabiliserats något de senaste åren. Centralafrikanska republiken hörde dock inte till de 18 länder som beviljade skuldavskrivningar 2005. Anledningen var att ekonomin inte anses vara under kontroll och IMF kräver fortsatta reformer.
1990 kunde Union Syndicale des Travailleurs Centrafricains (USTC) bildas. Organisationen består av nio medlemsförbund, varav sex organiserar anställda inom den offentliga sektorn. I nov 2006 fanns två organisationer som gick med i ITUC:
- Confédération Syndicale des Travailleurs de Centrafrique, CSTC med 11 124 medlemmar,
- Union Syndicale des Travailleurs de Centrafrique, USTC med 15 000 medlemmar.
Sedan 1997 finns en oppositionsrörelse, Unionen för fred och utveckling, där politiska partier, fackliga organisationer och andra folkrörelser samverkar. Enligt konstitutionen från 1995 garanteras fackliga fri- och rättigheter men förföljelserna mot fackligt aktiva har fortsatt. 2005 organiserades en långvarig strejk bland de offentliganställda när lönen uteblivit under en lång period. I januari 2008 strejkade de igen av samma skäl.
Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe
För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org
|
 |

 |
|
Statsskick: Republik
Yta: 622 984 km²
Huvudstad: Bangui, 553 000 invånare
Invånare: 4,1 milj. invånare
Språk: Franska och sango är
officiella språk
Religion: Ca 25% protestanter,
25% katoliker, i övrigt traditionella religioner och islam
BNP/invånare: 352 US$
Human Development Index:
Rangordning 2004: 171, Värde: 0,384
Rangordning 2003: 169, Värde: 0,361
Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 29, 87,98, 100, 111, 105, 138 och 182 (samtliga)
Fackliga centralorganisationer:
Union Syndicale des Travailleurs Centrafricains (USTC),
Confédération Nationale des Travailleurs de Centrafrique (CNTC)
|
|