LO-TCO Biståndsnämnd

Efter en framgångsrik inledning avslutades president Alberto Fujimoris maktinnehav under 1990-talet med korruptionsskandaler och övergrepp mot politiska motståndare. Fujimori flydde 2000 till Japan och sedan dess har Peru återfått ekonomisk och politisk stabilitet. Ny lagstiftning har upphävt de kraftiga restriktionerna av fackliga rättigheter som Fujimori införde. Fortfarande finns dock stora problem kvar med trakasserier och avsked av fackföreningsmedlemmar.

Nuvarande Peru var centrum både för inkariket och för den spanska kolonialmakten i den andinska regionen. Landets ekonomi byggdes upp kring gruvnäringen och fisket men försöket att diversifiera ekonomin har inte lyckts och Peru lever fortfarande i hög utsträckning på traditionella näringar.

Peru har kastats mellan olika politiska system sedan 1960-talet vilket försvårat en långsiktig ekonomisk stabilitet och skapat starka motsättningar i landet. 1968 tog en grupp progressiva militärer makten med ambitionen att genomföra en radikal politik för social utjämning. Men politiken misslyckades samtidigt som flera gerillagrupper växte fram på landsbygden, störst var den fanatiska maoistiska Sendero Luminoso. Hela 1980-talet präglades av ett hänsynslöst krig mellan gerillan och armén med omfattande övergrepp på civilbefolkningen från båda sidor. Samtidigt upplevde Peru en djup ekonomisk kris.

1990-talet präglades av Alberto Fujimori som kom till makten med löften om ekonomiska reformer och ett slut på kriget. Han lyckades också nästan helt utplåna landets gerillagrupper. Det ekonomiska åtstramningsprogrammet fick stopp på inflation och budgetunderkott men priset blev försämrad ekonomi för en majoritet av peruanerna. Fujimori tvingades till slut fly landet efter omfattande korruptionsskandaler.

I juni 2006 valdes Alan García, som betecknar sig som socialdemokrat och som ledde Peru under de krisartade åren 1985-1990, åter till president. García har lovat att prioritera kampen mot fattigdomen och minska på statens utgifter.

De sociala klyftorna och inkomstskillnaderna är fortsatt mycket stora. Större delen av bondebefolkningen, som domineras av indianer, och många av invånarna i städernas slumområden lever i djup misär. 15% av befolkningen betecknas som extremt fattiga. Undernäringen är utbredd, vart fjärde hushåll saknar rent dricksvatten och barnadödligheten i Peru är bland de högsta i Latinamerika.

Grundlagen garanterar organisationsfrihet och ger anställda både i offentlig och privat sektor rätt att förhandla kollektivt och att strejka. Det krävs tio personer för att bilda en fackförening som är arbetsplatsbaserade. Fem fackliga basorganisationer krävs för att bilda en federation och det krävs tio federationer för att skapa en konfederation. Den största fackliga landsorganisationen CGTP (Confederación General de Trabajadores del Perú) har traditionellt stått kommunistpartiet nära.

Fackföreningsrörelsen växte sig stark under 1970-talet men har alltid haft svåra problem med intern splittring. Under Fujimoris tid beskars rätten att bilda fackföreningar, strejkrätten begränsades och arbetstidsreglering, anställningstrygghet samt medbestämmande avskaffades i princip.
Efter Fujimoris fall har restriktionerna av fackliga rättigheter tagits bort. Men många företag, framför allt utländska bolag som etablerades i Peru under Fujimoris tid, har vägrat genomföra kollektiva förhandlingar och fortsatt avskeda fackligt aktiva.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org