LO-TCO Biståndsnämnd

Kampen för kanalen och mot USA:s närvaro har varit Panamas statsideologi och ända sedan självständigheten 1903. Sedan stjärnbaneret halades den 31 december 1999 är Panamas utmaning att hitta ett nytt kitt som kan ena landet som delar den amerikanska kontinenten mitt itu och förenar två världshav. I november 2006 röstade panamanerna för en breddning av kanalen så att moderna fartyg kan använda den världsberömda genvägen.

Drömmen om en kanal föddes redan 1513 då spanjorerna Vasco Nuñez de Balboa högg sig igenom djungeln fram till Stilla Havet. 1882 försökte Ferdinand de Lesseps, den franske ingenjören som byggt Suezkanalen, att bygga kanalen. Malaria, gula febern och andra tropiska sjukdomar fick projektet att kapsejsa.
Panamá var en provins i Colombia men den colombianska staten hade inga möjligheter att fullfölja bygget. USA tog då på sig att bygga kanalen men Colombia vägrade att gå med på kravet att kanalen skulle kontrolleras av USA.

Colombia härjades av ett inbördeskrig och med benäget stöd från USA deklarerade provinsen Panamá sin självständighet 1903. USA fick direkt rätten att bygga en kanal och kontroll över farleden för all framtid och evighet. Kanalen öppnades för trafik den 15 augusti 1914.

Att få kontroll över kanalen var Panamás överideologi och det som enade olika samhällsklasser under 1900-talet. Nationalgardets starke man, general Omar Torrijos, blev i slutet av 1960-talet landets verklige ledare. Torrijos upplöste nationalförsamlingen och i tio år var politiska partier förbjudna. Trots en stundtals brutal och bitvis mycket radikal politik hade Omar Torrijos regim ett kompakt stöd tack vare att han lyckades omförhandla kanalfördraget.
Sonen Martin Torrijos valdes 2004 till president.

Välståndet i landet är koncentrerat längs med kanalen och i huvudstadens finansiella centrum vars generösa etableringsregler lockat 120 internationella banker. Vid kanalens utlopp på Atlantsidan ligger världens näst störst frizon, ett skattebefriat område varifrån amerikanska och asiatiska företag vidarexporterar sina varor till resten av kontinenten. Panamá har den högsta per capitainkomsten i Centralamerika men samtidigt den näst mest skeva inkomstfördelningen i Latinamerika. Den rikaste femtedelen av befolkningen har 60% av inkomsterna medan den fattigaste femtedelens andel är cirka 2%.

Lagstiftningen garanterar organisations- och strejkrätten. För att bilda ett fackförbund krävs minst 40 medlemmar. Offentliganställda har inte rätt att organisera sig i fackförbund men får bilda föreningar som har rätt att förhandla om kollektivavtal samt en begränsad strejkrätt.
För att en strejk ska vara laglig måste en majoritet av de anställda rösta för den. Strejker får inte utlysas i protest mot regeringens politik, för högre minimilön eller för erkännande av en fackförening.

Regeringen har rätt att både kräva att medling sker i en arbetskonflikt och att bannlysa strejker. Lagen kräver att statsanställda garanterar ett minimum av verksamhet och kan tvångsinkalla åtminstone 50% av de anställda.
Lagen som reglerar den självständiga kanalmyndigheten förbjuder strejker bland dess anställda, men tillåter fackföreningar och kollektiva förhandlingar. I frizonerna finns inga kollektivavtal och alla konflikter måste lösas genom medling. En strejk är bara laglig efter 36 arbetsdagars obligatorisk medling.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org