LO-TCO Biståndsnämnd

Den nuvarande presidenten Blaise Campaoré tog makten i en militärkupp 1987, men har sedan valts till president i öppna val. Landet är ett av jordens fattigaste. Det finns en lång facklig tradition i landet, men den fackliga rörelsen är splittrad.

Burkina Faso är ett av jordens absolut fattigaste länder. Analfabetismen bedöms vara den högsta i världen. Flera militärkupper har ägt rum. 1983 tog flygkapten Thomas Sankara makten. Många reformer för att förbättra sjukvård, skola, livsmedelsförsörjning och förbättringar för kvinnorna påbörjades. Efter det att Sankara mördats av sin ställföreträdare Blaise Campaoré 1987 tog denne makten och reformerna fullföljdes inte. Campaoré återvaldes vid presidentvalet 1998 och i nov 2005 för ytterligare en sjuårsperiod. Regeringspartiet stärkte sin ställning i parlamentsvalen i maj 2007.

Jordbruket dominerar ekonomin. Men de magra jordarna och återkommande torka medför att man tvingas importera livsmedel. Ekonomin präglas av ett stort handelsunderskott, bland annat beroende på det sjunkande världsmarknadspriset på bomull. Exportinkomsterna täcker bara en tredjedel av importen och landet är starkt beroende av utländskt bistånd. Världsbanken har utövat stark press på Burkina Faso att privatisera bomullsindustrin, trots att produktion och export ökat starkt och att oberoende bedömare 2003 anser att den statliga industrin är välskött. ITUC har konstaterat i en rapport om ”The Washington consensus” att bomullsindustrin är ett bra exempel på hur framgångsrika exportsatsningar inte löser ekonomiska problem för landets befolkning. Många invånare har sökt sig till grannländerna, främst Ghana och Elfenbenskusten, för att klara försörjningen. Burkina Faso har utvecklat en filmindustri som väckt intresse i hela världen.

I Burkina Faso finns av tradition långtgående fackliga rättigheter och trots splittringen och den lilla andelen anställda spelar fackföreningsrörelsen en betydelsefull roll i landet.

Det finns sex centralorganisationer, varav följande fyra är anslutna till ITUC:
- Confédération Syndicale Burkinabé, CSB, 14 536 medlemmar,
- Organisation Nationale des Syndicats Libres, ONSL, 42 500 medlemmar,
- Union Syndicale des Travailleurs du Burkina, USTB, 8 700 medlemmar,
- Confédération Nationale des Travailleurs Burkinabé, CNTB, 10 500 medlemmar.

Mamounata Cissé, tidigare generalsekreteraren i ONSL är nu biträdande generalsekreterare i ITUC.

Burkina Faso är ett intressant exempel på möjligheterna till facklig samverkan. Inom ramen för ITUC/-OATUU/LO-TCO:s panafrikanska program har en facklig samarbetskommitté bildats mellan de fem största centralorganisationerna. Denna kommitté har blivit ett viktigt forum för facklig samverkan och kan vara ett första steg till närmare samarbete även inom andra områden.

Många gemensamma fackliga aktiviteter har genomförts. I maj – september 2006 organiserades korta generalstrejker för att få till stånd förhandlingar med regeringen. Man har också framgångsrikt arbetat med att organisera den informella sektorn. 2006 fanns fem förbund inom den informella sektorn, bl a fruktförsäljare och cykelreparatörer.

I dag är de fackliga organisationerna mer oberoende av de politiska partierna som ofta uppfattar facken som potentiella rivaler.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe,

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org