LO-TCO Biståndsnämnd

Honduras tillhör kontinentens fattigaste och är djupt skuldsatt. Sedan 1982 har landet styrts av civila regeringar men militären är fortfarande en viktig maktfaktor. Ekonomin bärs upp av fruktexport och textilproduktion i skattefria zoner. Inom både dessa sektorer är arbetarnas rättigheter begränsade och den fackliga organiseringen motarbetas.

Honduras är ett centralstyrt land med en tradition av enväldigt presidentstyre. Landet stod som modell när den nedsättande termen bananrepublik myntades vid 1900-talets början: ett land styrt av militärer, politiskt godtycke inom rättsskipningen, utbredd korruption och ett totalt beroende av enstaka exportprodukter. De amerikanska bananbolagen United Fruit Company och Standard Fruit Company hade ett avgörande politiskt inflytande.

Under hela 1900-talet dominerades politiken av det liberala Partido Liberal (PL) och det konservativa Partido Nacional (PN). Partierna turades om att sitta på presidentstolen när inte militären hade makten.

Medan inbördeskrig och revolutioner i övriga Centralamerika under 1980- och 90-talet drog till sig världens uppmärksamhet, skedde demokratiseringen och demilitariseringen av Honduras i tysthet.

Honduras är ett av de fattigaste och mest skuldsatta länderna på kontinenten. 1960 beräknades 45 procent leva i fattigdom. Idag har siffran stigit till cirka 80%. Parallellt med fattigdomskurvans branta stigning löper kurvan över utlandsskulden.

Honduras är ett av världens 18 fattigaste länder som ingår i Världsbanken och Internationella Valutafondens program för skuldsanering. För att kvalificera sig till programmet krävs ekonomiska reformer, makroekonomisk stabilitet samt en nationell strategi för hur fattigdomen och korruptionen ska bekämpas. I juni 2005 meddelade de rika nationerna i G8-gruppen att Honduras samtliga krediter i Världsbanken och Internationella Valutafonden skrivits av.

De pengar som honduraner som arbetar i USA skickar hem till sina familjer har mer än fördubblats de senaste åren och motsvarar nu en femtedel av landets BNP.

Utländska sammansättningsindustrier (maquilas) har växt mycket snabbt de senaste åren lockade av fördelaktiga ekonomiska villkor och är nu landets största enskilda exportsektor. Idag beräknas cirka 130 000 personer arbeta i dessa industrier, majoriteten kvinnor. I de skattefria zonerna svartlistas och avskedas personer som försöker organisera arbetarna fackligt, trots att arbetsrättslagstiftningen garanterar organisationsrätten.

För att bilda en fackförening krävs minst 30 personer och det får bara finnas en organisation per företag eller institution. Offentliganställda får bilda fackföreningar men statstjänstemän får inte förhandla om kollektivavtal. Anställda i statliga företag måste varsla sex månader i förväg och få regeringens godkännande innan de kan strejka. Statstjänstemän får inte strejka.

När fackföreningsrörelsen växte i styrka på 50-talet skapade regeringen en rad parallella fackförbund, ”köpte” flera av de nationella ledarna och lyckades splittra rörelsen. De fackliga organisationerna är fortfarande svaga och splittrade och har ett lågt förtroende efter korruptionshärvor bland olika ledare. Drygt 7% av arbetstagarna är fackligt organiserade. Det finns flera centralorganisationer där de två viktigaste är Confederación de Trabajadores de Honduras (CTH) och Honduras Confederación Unitaria de Trabajadores de Honduras (CUTH), båda anslutna till ITUC.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org