LO-TCO Biståndsnämnd

Costa Ricas goda rykte som ett fredligt, välutvecklat och demokratiskt föredöme för hela Latinamerika har blivit aningen skamfilat de senaste åren. Korruptionsskandaler och utbredd sexturism har svärtat ned landets ärliga och oskuldsfulla image. Välfärdsstaten och en blandekonomisk modell har allt mer ersatts av samma nyliberala ekonomiska politik som förs på resten av kontinenten. Costa Rica är dock fortsatt ett relativt välmående land jämfört med sina grannar i Centralamerika.

Costa Rica har aldrig dominerats av storgods på samma sätt som sina grannländer. Istället växte en relativt stark bondeklass fram vilket skapade en stabil inhemsk efterfrågan och relativa få markkonflikter. Exportjordbruket byggdes upp kring kaffe och bananer medan odling av majs, ris och bönor gick till inhemsk konsumtion.

Efter ett kort inbördeskrig 1948 styrdes landet av en junta under en övergångsperiod. Juntan upplöste armén och de kommunistkontrollerade fackföreningarna samt förbjöd kommunistpartiet. Bankerna nationaliserades, förmögenheterna beskattades och kvinnorna fick rösträtt.

Politiken kom därefter att kännetecknas av regelbundna maktväxlingar men Partiet för Nationell Befrielse (PLN) med ett socialdemokratiskt program dominerade politiken. Den offentliga inblandningen i ekonomin ökade och en välfärdsstat byggdes upp, unik för regionen. Många sociala reformer genomfördes liksom stora satsningar på utbildning.

Efter en svår ekonomisk kris genomfördes ett strukturanpassningsprogram under 1980-talet. Programmet gav resultat i form av ökad tillväxt, sjunkande inflation och utlandsskuld men på bekostnad av sociala satsningar. Fattigdomen ökade, levnadsstandarden sjönk och det sociala säkerhetsnätet monterades till stor del ned.
Hösten 2004 skakades Costa Rica av flera korruptionsskandaler. Förre presidenten Miguel Angel Rodríguez greps misstänkt för att ha tagit emot mutor under sin tid som president 1998-2002. Senare greps även en annan före detta president för korruption och ytterligare en ex-president medgav samma år att han hade tagit emot pengar från Alcatel.

I februari 2006 återvaldes den förre presidenten och fredspristagaren Oscar Arias Sánchez med förhoppningen om att tvätta bort den solkiga stämpel landet fått efter korruptionsskandalerna.

Costa Rica har förändrats från en traditionell jordbruksekonomi med export av bananer och kaffe till en modern ekonomi dominerad av industriproduktion och tjänster. Industrisektorn står idag för en femtedel av BNP medan tjänstesektorn står för drygt 58 procent. Turistindustrin har växt kraftigt och skapat många nya jobb, i synnerhet på landsbygden.
I september 2007 röstade en knapp majoritet för ett frihandelsavtal med USA. Kongressen måste senast i mars 2008 definitivt godkänna avtalet.

Löntagare har rätt att fritt ansluta sig till fackföreningar. För att bilda en fackförening krävs dock minst 12 personer vilket omöjliggör fackligt arbete på många småföretag.
Strejker är tillåtna i den privata sektorn när minst 60 procent av de anställda på företaget stödjer strejken. Strejker är dock förbjudna inom järnvägen, sjöfarten och flyget, inom lastning/lossning i hamnar samt på varv. Det tidigare förbudet mot strejker inom offentlig sektor gäller nu endast oumbärliga tjänster, som direkt berör landets ekonomi eller den allmänna hälsan.

Arbetsgivare är skyldiga att förhandla om kollektivavtal med en facklig organisation som kräver det om den företräder mer än en tredjedel av arbetskraften.

Solidarista-organisationer är vanligt förekommande i Costa Rica. De skapades ursprungligen på 1940-talet för att motverka de framgångar som facken då hade. De är ett slags spar- och kreditkassor till vilka både arbetsgivare och anställda bidrar. Medlemmarna får fördelaktiga lån och andra förmåner i utbyte mot att inte strejka och undvika alla former av konflikt. 1993 förbjöds solidarista-organisationerna att motarbeta fackföreningarna och att underteckna kollektivavtal.

Den fackliga sidan har blivit enhetligare på nationell nivå sedan ett flertal landsorganisationer i början av 1990-talet gick samman och bildade Confederación de Trabajadores Rerum Novarum (CTRN), anslutna till ITUC.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org