LO-TCO Biståndsnämnd

I november 2006 återvaldes den före detta fackliga ledaren Luis Ignacio Lula da Silva till president. Trots en radikal agenda har delar av fackföreningsrörelsen och de jordlösas rörelse kritiserat Lula för att inte göra tillräckligt för att minska de ekonomiska och sociala klyftorna. Landet har en stabil ekonomisk utveckling med ökat överskott i handelsbalansen tack vare stark export.

Brasilien är ett av kontinentens mest diversifierade länder. Närmare hälften av befolkningen härstammar från de afrikanska slavar Portugal förde till de stora plantagerna under kolonialtiden. Brasiliens enorma och varierande naturresurser och landets breda industriella bas ger landet förutsättningar för att bli en av världens starkaste ekonomier. Men politisk vanskötsel, korruption och sociala orättvisor har hämmat välståndet och klassklyftorna tillhör de största i världen.

Landet styrdes av en militärjunta 1964-1985 som satsade på en ekonomisk utveckling driven av en blandning av statskontroll och privatkapitalism. BNP växte kraftigt och den snabba industriutbyggnaden kallades för ”det brasilianska undret”. Men skillnaderna mellan olika regioner och de djupa samhällsklyftorna kvarstod.

President Luiz Inácio Lula da Silva, kallad Lula i folkmun, företräder det brasilianska socialistpartiet Partido dos Trabalhadores (PT). Lula var från början industriarbetare och gjorde karriär inom fackföreningsrörelsen. Han blev känd som strejkledare och oppositionell under militärjuntornas styre på 1970- och 1980-talen. Han har med åren gått från en radikalare socialistisk inställning till att företräda en närmast socialdemokratisk politik. Han uttalar sig inte längre mot kapitalism, utan talar om ”hur den ska förbättras”.

Arbetslösheten ligger officiellt kring 10 procent men är i verkligheten mycket högre då landsbygdsbefolkningen inte är medräknad. Många arbetslösa försörjer sig i den växande informella sektorn.

Lulas regering tog initiativ till att modernisera arbetslagstiftningen från 1940-talet med målet att anpassa den till internationell standard. Ett nationellt arbetsforum med representanter från regeringen, arbetsgivarna och facken bildades för att diskutera det ekonomiska stödet till fackföreningarna, starkare kollektiv förhandlingsrätt, en utvidgning av arbetslagstiftningen till små och medelstora företag samt ratificering av ILO:s konvention 87. Ett reformförslag har presenterats men sedan 2005 har processen gått i stå.

Författningen medger facklig representation för alla löntagare, med undantag för militär, uniformerad polis och brandmän. Det får bara finnas en facklig organisation för varje ekonomiskt område eller yrkesgrupp. Alla anställda måste betala en särskild ”facklig skatt” som motsvarar en dagslön. Staten fördelar sedan skatteintäkterna mellan fackföreningarna i proportion till antalet arbetare de företräder.

Det finns tre landsorganisationer som samtliga är anslutna till ITUC. Central Unica de Trabalhadores (CUT), är äldst och bildades kort efter vänsterpartiet PT, i början av 1980-talet. Confederação Geral dos Trabalhadores (CGT) tillkom efter en splittring 1989. Força Sindical (FS), bildades på grund av konflikten inom CGT 1989-90 och är i dag starka inom storföretag i den privata sektorn. Alla arbetare betalar en avgift till arbetsministeriet, som därefter fördelar avgifterna till landsorganisationerna i enlighet med deras medlemsantal.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org