LO-TCO Biståndsnämnd

Efter president Eyadémas död i januari 2005 är den politiska situationen osäker. Ekonomin baseras på jordbruket med export av kaffe, kakao och bomull. Det finns flera fackliga centralorganisationer i landet. Grova kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga.

Den tyska kolonin Togoland delades efter 1:a världskriget mellan Storbritannien och Frankrike. 1957 röstade invånarna i den engelska delen för att anslutas till Ghana. Den franska delen blev det självständiga landet Togo 1960.

Efter några år med parlamentariskt flerpartisystem grep Gnassingbé Eyadéma makten och förbjöd alla politiska partier. Eyadéma lyckades trots vissa eftergifter för demokratisträvandena att behålla makten till sin död i januari 2005 då han suttit längre än någon annan afrikansk president. I strid mot konstitutionen installerade militären hans son Faure Eyadéma som ny president. Den starka reaktionen från främst Afrikanska Unionen, tvingade fram presidentval som hölls den 24 april 2005. I ett hårt kritiserat val utsågs Faure Eyadéma till segrare.

Valet ledde till svåra oroligheter under lång tid. Under 2006 medlade Burkina Faso mellan regering och opposition för återskapa lugn i landet. I augusti 2006 undertecknades ett avtal och en valkommission inrättades som skulle förbereda demokratiska val. Parlamentsval kunde sedan hållas i oktober 2007. I val som betecknats som rättvisa och där alla oppositionspartier ställde upp segrade presidentens parti Rassemblement du Peuple Togolais, RPT.

Huvuddelen av befolkningen arbetar inom jordbruket. Kakao, kaffe och bomull exporteras. Inom industrisektorn är utvinningen av fosfat en viktig exportvara. Fallande världsmarknadspriser och ökad konkurrens har skapat problem. Kombinationen av politisk instabilitet, en växande statsförvaltning och stor utlandsskuld har lett fram till att landet befinner sig i en djup ekonomisk kris.

Fram till 1991 fanns det endast en laglig centralorganisationen, Confédération Nationale des Travailleurs du Togo (CNTT) som var nära allierat med det styrande regeringspartiet. När Nationella Konferensen 1991 upphävde CNTTs särställning och frös organisationens tillgångar uppstod omedelbart en rad nya fackliga organisationer.

Snabbast växte Confédération Syndicale des Travailleurs du Togo (CSTT) som har 55 250 medloemmar (nov 2006) och Union Nationale des Syndicats Indépendants du Togo (UNSIT) som har 8 061 medlemmar (nov 2006). CNTT som idag är partipolitiskt obunden har 35 000 medlemmar (nov 2006). Från mitten av 90-talet finns ett fackligt paraplyorgan, Intersyndicale, där alla centralorganisationer utom UNSIT, deltar. CNTT, CSTT och UNSIT är anslutna till ITUC.

En ny arbetsmarknadslag antogs i december 2006 som ger begränsad strejkrätt och rätt till kollektivavtalsförhandlingar, dock inte i de ekonomiska frizonerna. En generalstrejk utlystes i november 2006 för att ge eftertryck åt kravet på regeringen att leva upp till de avtal som träffats. Strejken behövde dock inte utlösas efter vissa löften från regeringen.
Lärarinternationalen och Internationalen för stats- och kommunalanställda har sina Afrikakontor i Lomé.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org