LO-TCO Biståndsnämnd

Benin var länge en marxistisk enpartistat. 1991 hölls de första allmänna valen. Landet är ett av jordens fattigaste. Grundläggande fackliga rättigheter existerar men t.ex. barnarbete är vanligt. Det finns flera fackliga huvudorganisationer varav fyra är anslutna till ITUC.

Den franska kolonin Dahomé blev självständigt 1960. 1972 tog man namnet Benin efter ett av de kungadömen som funnits i området. Efter några oroliga år med många kupper styrdes sedan landet som en marxistisk enpartistat i många år. 1991 höll Benin som andra land i Västafrika, efter Senegal, allmänna och fria val till parlamentet och presidentposten. Oppositionens presidentkandidat Soglo segrade. Valet innebar också en stor seger för landets fackföreningsrörelse, som länge slagits för demokrati.

Vid valet 1996 återtog den tidigare marxistiske militärdiktatorn Mathieu Kérékou presidentposten. Soglos valförlust var ett av de första exemplen på ett land söder om Sahara där en demokratiskt vald ledare också fått lämna makten efter ytterligare ett demokratiskt val. Vid presidentvalet i mars 2006 som bedömdes som korrekt genomförda segrade en oberoende kandidat, Yayi Boni, tidigare ekonomisk rådgivare till Soglo. Den koalition av partier som stödde honom blev också den största gruppen i parlamentsvalen i mars 2007.

Jordbrukssektorn dominerar och sjunkande världsmarknadspriser på bomull har fått allvarliga ekonomiska följder för landet. Landet är också känsligt för utvecklingen i det oljerika grannlandet Nigeria.

Under år 2001 avslöjades Benin som ett centrum för handel med barn till plantager och hushåll i Västafrika. Regeringen har nu ratificerat konventionen mot de värsta formerna av barnarbete, många barnsmugglare har gripits och man har infört bestämmelse som innebär att barn under 15 år måste ha särskilt tillstånd för att få lämna landet.

Fram till början av 90-talet existerade bara en facklig centralorganisation, det marxist-leninistiska UNSTB, Union Nationale des Syndicats des Travailleurs du Benin. När väl demokratiseringen tog fart reformerades också UNSTB. Då bildades också CSA-B, Centrale des Syndicats Autonomes du Benin. CSA-B var ursprungligen en organisation enbart för offentligt anställda tjänstemän men täcker numera alla sektorer av arbetsmarknaden.

Det finns idag fyra centralorganisationer som är anslutna till ITUC:
- Centrale des Syndicats Autonomes du Bénin (CSA), 53 000 medlemmar,
- Confédération des Organisations Syndicales Indépendantes du Bénin (COSI), 37 860 medlemmar,
- Confédération Générale des Travailleurs du Bénin (CGTB) 51,525 medlemmar,
- Union Nationale des Syndicats des Travailleurs du Bénin (UNSTB), 36 000 medlemmar.

Utöver dessa fyra finns flera mindre fackliga organisationer. Under diktaturtiden var det obligatoriskt för statligt anställda att organisera sig fackligt. Men även efter reformeringen har den fackliga anslutningen fortsatt att vara hög bland de anställda. Försök görs också att organisera den informella sektorn. Facket utgör en viktig kraft i Benins samhällsliv. Strejker förekommer, bl a har lärarna varslat om strejk till mitten av januari 2008.

Enligt 1990 års konstitution är flera grundläggande fackliga rättigheter garanterade, t.ex. rätten att bedriva kollektivavtalsförhandlingar. Lönerna inom offentlig sektor bestäms genom lagstiftning. Strejkrätten är kringskuren av många restriktioner. Gula fackföreningar har uppmuntrats av arbetsgivare inom den privata sektorn. ITUC:s regional organisation AFRO har ett regionkontor i Benin.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe,

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org