LO-TCO Biståndsnämnd

Den tidigare engelska kolonin blev självständig 1961. Enpartistyre och oroligheter har präglat Sierra Leone. Efter de demokratiska valen 1996 har landet härjats av ett blodigt inbördeskrig. Landet har börjat återhämta sig efter kriget och facklig verksamhet är åter möjlig.

Namnet har landet fått efter portugisiska sjöfarare som tyckte att konturerna på bergen vid den nuvarande huvudstaden Freetown påminde om ett lejon. Liksom Liberia var Sierra Leone ursprungligen en fristad för frigivna slavar under 1800-talet. Sedermera blev Sierra Leone en brittisk koloni.

En militärkupp ägde rum 1992. Därefter gick utvecklingen mot en demokratisering och 1996 kunde demokratiska val genomföras. Efter valen övergick oroligheterna till ett sällsynt grymt inbördeskrig där en rebellarmé, Revolutionary United Front (RUF) har förött stora delar av landet. Både FN och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS har haft fredsbevarande styrkor i landet.

RUF besegrades 2002 och presidentval kunde hållas. Den sittande presidenten Ahmad Kabbah segrade och hans parti Sierra Leone People’s party fick ca 70% i parlamentsvalen. I presidentvalet 2007 vann oppositionens kandidat Ernest Koroma.

Den internationella specialdomstolen för krigsförbrytelser avkunnade i oktober 2007 de första domarna någonsin för rekrytering av barnsoldater. 2007 inleddes också rättegången mot Charles Taylor, Liberias förre president, för hans roll i inbördeskriget.

Jordbruket sysselsätter den största delen av arbetskraften, men gruvindustrin ger störst exportinkomster. Korrupta regimer har under flera decennier misskött statens finanser. Landet har beviljats skuldavskrivningar under 2005.

En självpåtagen princip för fackföreningsrörelsen i Sierra Leone är att den inte ska bli involverad i den allmänna politiken. SLLC, Sierra Leone Labour Congress, bildades 1962. Organisationen var en av de första afrikanska fackföreningarna som anslöt sig till ITUC.

Under flera decennier hörde fackföreningsrörelsen i Sierra Leone till de starkaste i Afrika; organisationsgraden var hög och fackföreningsrörelsen visade vid flera tillfällen att den hade kapacitet att anordna landsomfattande strejker och aktioner. Under 90-talet försämrades den fackliga situationen och 1996 beskrev ITUC fackföreningsrörelsen i Sierra Leone som "allvarligt skadad" av rebellaktiviteterna i de norra, södra och östra delarna av landet.

Värst drabbat är gruvarbetareförbundet som i stort sett har upphört att existera. Gruvfälten ligger just i några av de områden där inbördesstriderna varit hårdast. Situationen håller på att stabiliseras och facklig verksamhet är åter möjlig. Fackliga utbildningar med internationellt bistånd har återupptagits och fackliga aktioner förekommer. I februari 2007 varslade t ex de universitetsanställdas fack om strejk p g a uteblivna löner.

Det finns två fackliga centralorganisationer som båda är anslutna till ITUC; Sierra Leone Labour Congress (SLLC) med 25 000 medlemmar och Central Confederation of Trade Unions (CCOTU) med 8 340 medlemmar.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org