LO-TCO Biståndsnämnd

21 mars 1990 blev Namibia som sista afrikanska koloni en fri stat. Namibia är ett potentiellt rikt land med stora naturtillgångar. Den enda fackliga centralorganisationen National Union of Namibian Workers (NUNW) står nära regeringen.

1960 grundades SWAPO, South West Africa People's Organisation. Befrielserörelsen erkändes snabbt internationellt och man fick starkt stöd i kampen mot de sydafrikanska ockupanterna. 1987 inledde Sydafrika en invasion av södra Angola. Ett av syftena var att slå ut SWAPO:s baser i södra Angola.

1988 blev de sydafrikanska trupperna överrumplade av 15 000 angolanska och kubanska soldater och led ett förkrossande nederlag. Därmed tvingades Sydafrika gå med på att Namibia skulle bli självständigt. Det oberoende Namibias förste president 1990 blev SWAPO-ledaren Samuel Nujoma. Han omvaldes 1999 med 77%. Vid valet den 15 november 2004 vann partiets kandidat Hifikepunye Pohamba med liknande siffror. Hösten 2007 splittrades SWAPO och ett nytt parti bildades, Samling för demokrati och framsteg.

Namibia har stora tillgångar på uran, diamanter, bly zink, silver. Trots att 50% arbetar i jordbruket behöver livsmedel importeras. Ekonomin är nära sammanfogad med Sydafrika. Privatisering av näringslivet pågår i enlighet med strukturanpassningsprogrammen.

Namibias ekonomi försämrades då landet deltog i kriget i Kongo-Kinshasa och säkerhetsproblemen längs den nordöstra gränsen gör att försvarskostnaderna är höga.

I Namibia finns en facklig centralorganisation: National Union of Namibian Workers (NUNW) bildades 1970, då som en del av SWAPO. NUNW har drygt 60 000 medlemmar, varav 25% kvinnor, fördelade på åtta förbund som bland annat organiserar livsmedelsarbetare, gruvarbetare, metallarbetare, lärare, transportarbetare, offentligt anställda och hembiträden.

Många förbund står dock fortfarande utanför NUNW. Organisationen är ansluten till OATUU, men inte till ITUC. Banden till SWAPO är fortfarande starka. NUNW är starkt beroende av bistånd utifrån. Styrkan är koncentrerad till några stora arbetsplatser: livsmedels¬industrin i Walvis Bay, urangruvan i Swakopmund, och offentlig förvaltning i norr. Det enda förbundet med kvinnlig dominans är det som organiserar hembiträden. Organisationsgraden varierar mellan olika branscher; från gruvarbetarnas nästan 90% till lantarbetarna med endast några få procent.

Gruvarbetarförbundet har ställt krav på råmaterial ska förädlas i landet i större utsträckning. Lantarbetarförbundet m fl protesterade i juli 2005 mot den långsamma takten i genomförandet av jordreformen.

Fackliga rättigheter såsom strejkrätt och rätt att sluta kollektivavtal är garanterade i lag men ignoreras ofta, speciellt inom textil- och fiskeindustrin. Alla grupper har inte rätt att organisera sig fackligt; i december 2007 genomförde de offentliganställdas fack en aktion för att poliser och fängelsepersonal skulle få rätt att organisera sig.

Lagens regler för lösning av tvister avspeglar en klar ambition att genom förhandlingar och medling undvika öppna konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. De fackliga förhållandena vid frihandelszonerna är fortfarande svåra även om arbetsmarknadslagarna f o m 2004 gäller även där.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org