LO-TCO Biståndsnämnd

Fram till 1992 var Kenya i praktiken en enpartistat. Ekonomin baseras på jordbruket. Kenya har en stark facklig centralorganisation, COTU, Central Organisation of Trade Unions. Skillnaden mellan lagstiftning och tillämpning av de fackliga rättigheterna är mycket stor.

Kenya blev självständigt 1963. Landets första president blev den redan etablerade ledaren Jomo Kenyatta. Under 1960- och 70-talet hade Kenya en relativt god ekonomisk utveckling. Kenyatta strävade efter att ena Kenyas många olika folk, men hans västvänliga politik verkade provocerande på starka krafter inom hans parti, Kenya African National Union (KANU), som splittrades. Efter det att Tom Mboya, tidigare fackföreningsledare och inflytelserik minister mördats 1969 blev Kenyattas politik alltmer repressiv.

När Kenyatta dog 1978 efterträddes han av Daniel Arap Moi. I takt med den drastiskt försämrade ekonomin under 80-talet orsakad av bl a torka och fallande kaffepriser ökade den politiska repressionen. Kraven på demokrati växte sig dock allt starkare i slutet på 80-talet och Moi tvingades ge efter. 1992 hölls de första valen där flera partier kunde ställa upp.

Oppositionens splittring medförde att KANU och president Moi kunde vinna både 1992 och 1997. I valen den 27 december 2002 hade oppositionen samlat sig och ’Regnbågskoalitionens’ kandidat Mwai Kibaki fick 62,2 % av rösterna. Kibakis regim har skakats av flera allvarliga korruptionsskandaler 2005 och 2006 och efter det hårt kritiserade presidentvalet 27 december 2007 utbröt svåra oroligheter när Kibaki utropades som segrare.

Ekonomin i landet baserar sig på jordbruket och export av framför allt kaffe. 1993 påbörjades en liberalisering som bl a innebar att priskontroll, kontroll av valuta och krav på importlicenser avskaffades. Strukturanpassningsprogram har genomförts men tillväxten i ekonomin, som var relativt god i mitten av 90-talet, har åter avstannat. När det internationella textilavtalet löpte ut 2005 drabbades 10 000-tals kenyanska textilarbetare. De politiska oroligheterna i landet har haft en negativ inverkan på turistindustrin. Regeringens oförmåga, korruption och mycket höga befolkningstillväxt är andra faktorer som påverkar den ekonomiska utvecklingen negativt. P g a den misskötta ekonomin avslogs i april 2006 Kenyas begäran att få tillgång till ett program för de mest skuldsatta länderna.

Facket i Kenya har en lång tradition. 1950 bildades Kenyas första fackliga centralorganisation. Dess första ledare blev Tom Mboya, som med stöd från USA och FFI (idag ITUC) utvecklade fackföreningsrörelsen till en stark maktfaktor i Kenya. Strejker för att få ut obetalda löner har varit vanliga sen slutet på 90-talet. Kollektivavtal finns på många områden och som ett kuriosum kan nämnas att Lärarförbundet 2003 förhandlade om en månads pappaledighet i direkt anslutning till barnets födelse. COTU arbetar tillsammans med arbetsgivar-organisationen med ett utbildningsprogram mot hiv/aids.

Fackets situation har försämrats de senaste åren. Ett förslag till ny arbetsmarknadslagstiftning med alla grundläggande fackliga fri- och rättigheter utarbetades 2002 men har ännu inte antagits. I december 2006 kritiserades Kenya av ILO för brister i arbetsmarknadslagstiftningen. Många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Även lantarbetarfacket har problem att få representera sina medlemmar i kontakter med arbetsgivarna. 1600 sjuksköterskor och statstjänstemän avstängdes från sina arbeten och arbetare på teplantager avskedades för att ha deltagit i strejkaktioner under 2005 och 2006, universitetslärare sparkades och ledarna greps efter en strejk bland universitetsanställda hösten 2006.

COTU-K som är anslutet till ITUC är med sina 234 000 medlemmar den enda centralorganisationen i Kenya. ITUC:s regionala organ för Afrika har sitt säte i Nairobi. I januari 2007 hölls World Social Forum hållas i Nairobi.

Uppdaterat januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org