LO-TCO Biståndsnämnd

Den lilla ögruppen Kap Verde 600 kilometer utanför Afrikas västkust vann sin självständighet 1975 efter ett långt befrielsekrig mot Portugal. Landet saknar naturtillgångar och sötvattenbristen gör landet beroende av import av livsmedel. Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanligt förekommande.

När portugiserna kom till Kap Verde 1462 var ögruppen obebodd. Slavhandeln över Atlanten medförde en kort blomstringsperiod.

På 1950-talet startade Amilcar Cabral befrielserörelsen för Kap Verde och Guinea Bissau. På 60-talet inleddes det väpnade uppror som resulterade i att Kap Verde blev självständigt 1975. Kap Verde var en enpartistat fram till 1990 då kraven på en demokratisering ledde till att de första fria valen kunde hållas i januari 1991.

Tre partier deltog: Movimento para Democracia (MPD), det forna regeringspartiet Partido Africano da Independência de Cabo Verde (PAICV) och Partido Convergencia Democratica (PCD). Valet ledde till regimskifte och MPD övertog makten. Partiet har senare splittrats vilket tillsammans med nedskärningar i den offentliga sektorn bidrog till att PAIVC kunde segra i parlamentsvalet i februari 2001. I parlamentsvalen 2005 segrade PAIVC med knapp marginal och i presidentvalet i februari 2006 återvaldes PAIVCs kandidat, den 71-årige Pedro Pires med mycket knapp marginal.

Ett allvarligt hinder för försörjningen och den ekonomiska utvecklingen på öarna är den extrema sötvattenbristen. 90 % av livsmedlen måste importeras. För att möjliggöra de odlingar som finns krävs ett omfattande terrassystem. Sedan många år har fattiga människor sökt arbete utomlands. Fler kapverdier har avlönat arbete i Portugal än hemma i Kap Verde. De pengar som migrantarbetarna skickar tillbaka till sina familjer har blivit en viktig inkomstkälla för statskassan.

1991 inleddes den liberalisering som nu lett till att ekonomin är marknadsanpassad, till största delen privatiserad och att utländska investeringar uppmuntras. Regeringen har i huvudsak lyckats med den nya ekonomiska politiken, budgeten är balanserad, inflationen måttlig och valutan relativt stabil. Därtill sker en snabb ökning av utländska investeringar, men den ekonomiska politiken har lett till hög arbetslöshet.

Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga och barnarbete förekommer inom jordbruket: Den fackliga centralorganisationen, União Nacional dos Trabalhadores de Cabo Verde - Central Sindical, (UNTC-CS) fick sina lokaler beslagtagna av myndigheterna 1991. Högsta domstolen beslutade att fackföreningen UNTC-CS var den rättmätiga ägaren och höll fast vid domslutet trots att det överklagades i december 1999. Strejker förekommer, bl a strejkade hamnarbetarna i Praia 2004. Fackföreningsrörelsen har inte någon särskilt framträdande roll i samhällslivet. Kollektivavtal saknas. UNTC-CS är med sina 15 000 medlemmar (nov 2006) ansluten till ITUC.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org