LO-TCO Biståndsnämnd

Kamerun var länge en enpartistat. Utvecklingen mot demokrati går långsamt. Kamerun har en relativt väl utbyggd industri. Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanligt förekommande.

I slutet av 1800-talet ockuperades Kamerun av tyskarna. Efter första världskriget delades Kamerun mellan Frankrike och Storbritannien. Den franska delen av landet blev självständig 1960. Efter en folkomröstning 1961 fördes den norra delen av den brittiska zonen till Nigeria medan den södra delen slogs samman med Kamerun.

1966 proklamerades Kamerun som en enpartistat och tre år senare slogs även de fackliga organisationerna ihop och blev en del av stats- och regeringsmakten.

Paul Biya har varit Kameruns president sedan 1982. Från 90-talets början har landet formell demokrati med flera partier. I ett hårt kritiserat president¬val i oktober 2004 fick Paul Biya 71% av rösterna och i mycket starkt kritiserade parlamentsval i juli 2007 stärkte presidents parti sina positioner ytterligare..

I Kamerun finns förutom jordbruket en relativt välutvecklad industri. Ett avtal om strukturanpassningsprogram antogs 1997, men korruption och misshushållning från regeringens sida har försvårat ett genomförande av programmet.

Kameruns fackföreningsrörelse har under lång tid haft spända relationer med landets regering. I början av 1990-talet bröt man definitivt de tidigare banden med regimen och proklamerade sig som en obunden fackföreningsrörelse. I samband med detta bytte organisationen namn till Confédération Syndicale des Travailleurs de Cameroun (CSTC).

Enligt landets arbetsmarknadslagar har anställda rätt att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer och rätt att förhandla om kollektivavtal. Myndigheterna har trots detta ända sedan 1991 vägrat registrera de offentligt anställdas fackförbund. ILO:s kritik har besvarats med att ett lagförslag som garanterar rätten att organisera sig håller på att utarbetas. Det finns inga rapporter om att några kollektivavtal har ingåtts.

2002 ratificerade Kamerun ILO-konventionen mot de värsta formerna av barnarbete.

CSTC har sedan 1997 förlamats av en intern maktkamp som till stor del provocerats fram av regeringen som aktivt stött den ena sidan i konflikten. Både ITUC och OATUU har upprepade gånger protesterat mot regeringens inblandning i fackliga angelägenheter. Under senare år har det fackliga klimatet hårdnat ytterligare. I juni 2006 avskedades t ex ordföranden ledaren för vårdförbundet p g a sin fackliga verksamhet. Idag finns ytterligare en centralorganisation, Unions des Syndicats Libres du Cameroon, USLC. Både CSTC med 200 000 medlemmar och USCL med 50 000 medlemmar är anslutna till ITUC.

CSTC är djupt engagerat i ett treårigt projekt för att bekämpa aids i samarbete med arbetsgivarorganisationen. Kränkningar av fackliga rättigheter är vanligt förekommande, särskilt lärarfacket har varit hårt utsatt under senare år.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org