LO-TCO Biståndsnämnd

Med mer än hälften av världens bauxit och med bördiga jordar har Guinea potential att bli ett välmående land. Idag är det dock ett av jordens fattigaste. Landet är politiskt oroligt. Grundläggande fackliga fri- och rättigheter garanteras i lag men efterlevs dåligt.

1958 lät Frankrike sina afrikanska kolonier välja att omedelbart klara sig på egen hand eller ingå en union med Frankrike. Endast Guinea valde omedelbar frihet, ett val som stod Guinea dyrt. 1 oktober 1958 blev Guinea självständigt och Sékou Touré, en av förgrundsgestalterna i det panafrikanska arbetet, blev landets förste president. Guinea var länge isolerat, bortsett från kontakterna med Sovjetunionen. Under 1970-talet inleddes en liberalisering och Guinea började föra en mer aktiv utrikespolitik.

När Séko Touré avled 1984 grep en grupp arméofficerare makten och överste Lansana Conté blev ny president. Lansana Conté återvaldes som president för en ny femårsperiod i december 2003, ett val som enligt oppositionen var fullt av valfusk. Landet har varit politiskt oroligt hela 2000-talet.

Guinea är rikt på bördig mark och mineraler, främst bauxit. Trots detta är landet extremt fattigt. Världsbanken, som inlett samarbete med Guinea, har kritiserat regimen för den långsamma reformtakten.

Krigen i Liberia och Sierra Leone medförde en enorm flyktingvåg och som mest var ca 10 procent (ca 850 000) av invånarna i landet flyktingar från grannländerna.

Efter självständigheten kom fackföreningsrörelsen att knytas till regeringen. I början av 1990-talet växte den interna kritiken inom den enda tillåtna centralorganisationen CNTG och ledarskiktet anklagades för korruption. En rad nya fackföreningar bildades och fackföreningsrörelsen är nu starkt splittrad. Tre centralorganisationer är anslutna till ITUC;
- Confédération Nationale des Travailleurs de Guinée, CNTG med 100 500 medlemmar
- Union Syndicale des Travailleurs de Guinée, USTG med 41 000 medlemmar
- Organisation Nationale des Syndicats Libres de Guinée, ONSLG med 43 000 medlemmar.

I dag finns i princip möjligheten att sluta kollektivavtal och flera nya avtal har slutits, bland annat inom den offentliga sektorn. En stor svårighet i förhandlingsarbetet är bristen på fungerande arbetsgivarorganisationer. Den nya arbetsmarknadslagen garanterar också rätten att strejka, men strejker är helt förbjudna inom många områden. Regeringen har också fått kritik för att inget görs för att bekämpa diskrimineringen av kvinnor och för att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Missnöje med regeringens sätt att sköta ekonomin och utebliven kompensation för hyperinflationen ledde i december 2006 till generalstrejk och krav på att president Conté skulle avgå. Presidenten proklamerade undantagstillstånd i februari 2007. Flera dödsfallrapporterades i sammandrabbningar mellan polis och strejkande. Efter många turer med bl a medling med hjälp av Afrikanska unionen och Liberias president utsågs en ny premiärminister som alla kunde acceptera. Situationen verkade utvecklas positivt, men nya oroligheter utbröt i januari 2008. Val är planerade att hållas 2008. I maj 2008 planeras en internationell facklig konferens i Conakry som ska behandla Guineas ekonomiska och sociala problem.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org