LO-TCO Biståndsnämnd

Etiopien har aldrig varit koloniserat. När kejsar Haile Selassie störtats 1974 följde en marxistisk diktatur till 1991. Demokratiseringssträvandena därefter har gått långsamt. Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Fackliga rättigheter existerar inte.

1974 störtades kejsaren Haile Selassie och Etiopien blev republik under en prosovjetisk militärdiktator, Mengisto Haile Mariam. Landet var då redan indraget i gerillakrig med Eritrea som annekterats av Etiopien 1962. Även i andra provinser var läget kaotiskt. 1991 störtades Mengisto och samma år blev Eritrea i praktiken fritt. Men även därefter har de demokratiska strävandena inte blivit speciellt framgångsrika.

Efter valen 2005 har oppositionen utsatts för svåra trakasserier. Den etiopiska regimen anses av internationella människorätts-organisationer vara en av de värsta i Afrika.

Förhållandet till grannländerna är spänt; gränstvister med Eritrea har lett till nya krig vid två tillfällen, i sydöst eftersträvar den somaliska befolkningen i Ogadenprovinsen självständighet, gränstvister förekommer med Sudan och konflikt om Blå Nilens vatten med Egypten. På senhösten 2006 gick etiopiska trupper in i Somalia för att stödja övergångsregeringen och driva ut den islamiska milis som tagit makten i Somalias huvudstad Mogadishu och delar av landet.

Ekonomin baseras på jordbruket som står för 90% av exporten, varav kaffe utgör 60%. Torka och hungersnöd har vid flera tillfällen drabbat landet. Landet är starkt beroende av bistånd.

Trots planer på privatisering och liberalisering av ekonomin är fortfarande 90% av industrin statligt ägd. I mitten av 90-talet, efter Eritreas självständighet och en avtrappning av inbördeskriget mot gerillarörelsen i Tigray hade Etiopien en fredligare period som gynnade landets ekonomiska utveckling. Men de förnyade striderna med Eritrea och oroligheter i Ogadenprovinsen som tillstor del bebos av somalisktalande nomader har skapat nya problem. I april 2007 angreps ett oljefält i Ogadenprovinsen och 75 människor dödades varav 9 kinesiska oljearbetare. FN bedömer att det är risk för hungerkatastrof i området 2008 som resultat av konflikten.

En mycket liten del av Etiopiens anställda är fackligt aktiva. Fackföreningsrörelsen är koncentrerad till industriarbetare i huvudstaden Addis Abeba. Enligt arbetsmarknadslagstiftningen har de flesta anställda rätt att organisera sig fackligt.

Den stora fackliga centralorganisationen i landet, CETU, Confederation of Ethiopian Trade Unions, bildades 1993 av representanter för 500 lokala fackföreningar och nio industriförbund. CETU upplöstes av myndigheterna 1994 men tilläts åter 1997. CETU är med i ITUC och hade 203 560 medlemmar i november 2006.
Regimen är en av de mest antifackliga i Afrika. Särskilt medlemmar i Lärarnas, Bank- och försäkringstjänstemännens, samt förbundet för anställda inom handel, teknik och grafisk industri har trakasserats, misshandlats och fängslats av myndigheterna.

Lärarorganisationen ETA har drabbats särskilt hårt. I december 2006 rapporterades några av ledarna saknade och andra hade arresterats och utsatts för tortyr p g a sin fackliga verksamhet. I oktober och december 2007 frigavs sex av ledarna efter starka internationella påtryckningar.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org