 |
|
 |
Eritrea
Efter ett 30-årigt befrielsekrig mot Etiopien vann Eritrea sin suveränitet 1993. Därpå följde några år med positiv utveckling men ett nytt krig med Etiopien 1998 – 2000 blev förödande för ekonomin och demokratiutvecklingen har avstannat. De fackliga fri- och rättigheterna är ytterst begränsade.
Eritrea var tidigare en italiensk koloni. I samband med andra världskriget blev Eritrea ett brittiskt protektorat som 1952 tvingades in i en federation med Etiopien. 1962 införlivades Eritrea helt med Etiopien vilket ledde till ett 30-årigt gerillakrig. Den 24 maj 1993 deklarerades självständighet. Efter självständigheten bildades en övergångsregering som skulle förbereda en ny konstitution. President Isaias Afewerki fungerar också som ledare för regeringen. Regimen har utvecklats i en alltmer auktoritär riktning och planerade val har inställts.
Efter flera decennier av inbördeskrig är Eritreas infrastruktur söndertrasad och ekonomin körd i botten. Landets ekonomiska politik är inriktad på att utveckla jordbruket för att därigenom slippa beroendet av livsmedelshjälp. I uppbyggnadsarbetet av terrassodlingar och vägar deltar soldater från Eritreas armé. 90 procent av den eritreanska arbetskraften arbetar inom jordbruket. Med en stabil utveckling finns bl.a. olja utanför kusten som kan ge goda inkomster. Efter några hoppfulla år utbröt ett nytt krig med Etiopien 1997. Kriget avslutades inte förrän år 2000 och innebar nya stora påfrestningar för landet och de ekonomiska framsteg som gjordes under de första åren av självständighet har omintetgjorts. Läget är fortsatt spänt mellan de två länderna.
Regimen har blivit alltmer auktoritär och alla planerade val har inställts.
Landet har flera år i rad drabbats av torka med hungersnöd som följd. 2005 beslöts att alla nödsändningar skulle beskattas, vilket ledde till att många hjälpsändningar stoppades.
Den första fackföreningsrörelsen i Eritrea bildades 1952 men p.g.a. den etiopiska regimens våld och förföljelse sökte sig de fackligt aktiva till befrielserörelsen Eritrean People’s Liberation Front (EPLF). 1979 bildades National Confederation of Eritrean Workers (NCEW), ursprungligen som en "massorganisation" för EPLF. Inledningsvis organiserade NCEW eritreanska arbetare i områden som kontrollerades av EPLF och eritreanska arbetare som arbetade utomlands. NCEW tilläts på den tiden att organisera eritreanska arbetare i Sudan.
Hösten 1994 kunde NCEW anordna sin första kongress i Eritrea. NCEW har 26 000 medlemmar (nov 2006) och är anslutet till ITUC. Organisationen är helt beroende av bistånd utifrån för sin verksamhet.
Av NCEWs är drygt 6 000 kvinnor. Det finns en särskilt kvinnokommitté och man använder kvotering för att öka den kvinnliga representationen i styrelsen.
Fackliga fri- och rättigheter respekteras inte. I september 2001 arresterade tio journalister som intervjuat personer som anklagats för att vilja störta presidenten. I april 2002 påbörjade de en hungerstrejk i protest mot att ingen rättegång hållits. Journalisterna, bl a en svensk medborgare, Dawit Isaac, hålls fortfarande fängslade utan rättegång. Vad som hänt de tre fackliga ledare som arresterades och fängslades 2005 är fortfarande oklart.
Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe
För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org
|
 |

 |
|
Statsskick: Republik
Yta: 121 144 km²
Huvudstad: Asmara, 500 000 invånare
Invånare: 4,6 milj. invånare
Språk: Tigrinja största inhemska språk. Arabiska och engelska används också i officiella sammanhang
Religion: Kristendom (eritreansk ortodox) och Islam (sunni) är jämnstora
BNP/invånare: 214 US$
Human Development Index:
Rangordning 2005: 157, Värde: 0,483
Rangordning 2003: 156, Värde: 0,439
Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: Samtliga utom nr 182 (eliminering av värsta former av barnarbete)
Fackliga centralorganisationer:
National Confederation of Eritrean Workers (NCEW)
|
|