LO-TCO Biståndsnämnd

Den enda kommuniststaten i på västra halvklotet har sedan 1959 helt präglats av den bittra fiendskapen med USA. Sedan det massiva stödet från östblocket försvann efter Sovjetunionens kollaps har Kubas ekonomi haltat fram och hållit sig på fötter tack vare turismen. Ledaren Fidel Castro lämnade makten i augusti 2006 för att opereras akut. Hans bror Raul är nu formellt landets ledare men osäkerheten om vem som styr och vart landet är på väg är stor.

Ekonomin på den spanska kolonin Kuba byggde på stora sockerplantage där slavar från Afrika arbetade. Under 1840- och 1850-talen utbröt flera slavuppror som slogs ned av spanska trupper. 1895 startade ett nytt befrielsekrig under ledning av advokaten José Martí. Pga av Kubas stora sockerexport till den amerikanska marknaden dominerades handeln av ett enda amerikanskt bolag.

För att skydda sina intressen på Kuba ingrep USA i konflikten mellan kubanerna och Spanien. Samma år vann Kuba sin självständighet, men till priset av amerikansk ockupation. Fram till 1902 styrde en amerikansk militärguvernör Kuba, därefter blev landet formellt politiskt oberoende. Kuba tvingades dock upplåta ett område i sydöstra Kuba till amerikanerna, där de byggde marinbasen Guantánamo.

Fram till revolutionen 1959 styrdes Kuba omväxlande av diktatorer och formellt demokratiska men korrumperade regimer, som tyglade en utbredd social oro med våld. På nyårsdagen 1959 tågade Fidel Castro in i Havanna och den tidigare diktatorn Fulgencio Batista flydde landet.

Kuba är en kommunistisk enpartistat och kommunistpartiet är det enda tillåtna partiet. Grundläggande demokratiska rättigheter finns inte och regimkritiker fängslas.

Kuba har en ambitiös social politik med ett heltäckande statligt socialförsäkringssystem som omfattar allt ifrån sjuk- och olycksfallsförsäkring till mödravårdsersättning och pensioner. Hälso- och sjukvården är väl utbyggd och avgiftsfri. Tillgången på läkare är god, men det är ont om läkemedel och medicinsk utrustning. Medellivslängden och är den högsta i Latinamerika och spädbarnsdödligheten bland den lägsta.

Efter misslyckade satsningar på tung industri har Kubas ekonomi varit beroende av socker och tobak. Kommunismens kollaps i Östeuropa fick katastrofala följder för den kubanska ekonomin som fått importera olja i utbyte mot socker.

Arbete åt alla ingår i den kubanska ideologin och arbetslösheten är låg. Ungefär en tredjedel arbetar med utbildning, hälso- och sjukvård och annan offentlig service, medan övriga arbetar i jordbruket eller industrin. Turismen är en snabbt växande sektor både när det gäller att bereda kubaner sysselsättning och att dra in inkomster till staten.

De kubanska myndigheterna erkänner bara en enda centralorganisation, Central de Trabajadores Cubanos (CTC). Den är hårt styrd av staten och kommunistpartiet. Regeringen förbjuder uttryckligen oberoende fackliga organisationer. Alla som ansluter sig till en fristående organisation riskerar förföljelse och avsked. Anställda måste bevaka sina kollegor och rapportera all ”avvikande” verksamhet. Aktiva i fristående fackliga organisationer grips periodvis, trakasseras, hotas med åtal och tvingas gå i exil. Sex av de sju ledare för oberoende fackföreningar som greps 2003 sitter fortfarande i fängelse.

Staten kontrollerar arbetsmarknaden och fastställer löner och arbetsvillkor inom den statliga sektorn. Strejkrätt finns inte i lag och existerar inte över huvud taget.
I den privata sektorn krävs att utländska investerare ska anställa personal genom statliga arbetsförmedlingar. Investerarna betalar förmedlingarna i dollar, men förmedlingarna betalar de anställda i pesos och stoppar upp till 95% av deras löner i egen ficka.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org