LO-TCO Biståndsnämnd

Haiti klassas som västra halvklotets fattigaste land. En majoritet av befolkningen lever i yttersta fattigdom samtidigt som ekonomin befunnit sig i fritt fall under många år. Den politiska oron har lett ständigt uppblossande strider de senaste åren och landet har styrts med hjälp av FN-trupper. Våldet och kaoset omöjliggör i princip allt fackligt arbete.

Under sin första resa över Atlanten 1492 kom Christofer Columbus till den ö som utgör dagens Haiti och Dominikanska republiken. Som på så många andra öar i Västindien utplånades nästan hela urbefolkningen i strider med spanjorerna, genom tvångsarbete och av de sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig. För att få arbetskraft till öns plantager började spanjorerna att köpa slavar från Afrika. De spanska kolonisatörerna bosatte sig på den östra delen av ön medan den västra delen blev en fransk koloni.

Fransmännen kallade kolonin för Saint-Domingue och anlade stora sockerplantage samt kaffe- och bomullsodlingar. Under slutet av 1700-talet kom den franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap till kolonierna. När fransmännen vägrade att ge slavarna frihet bröt ett uppror ut 1791. Kolonins cirka en halv miljon slavar deltog i upproret och 1804 utropades världens första fria svarta republik – Haiti.

Landets moderna historia präglades länge av familjen Duvalier som kom till makten 1957 med militärens stöd. Papa Doc, som François Duvalier kallades, skapade en brutal diktatur och under hans styre missköttes ekonomin så att Haiti förvandlades från en rik socker- och kaffeproducent till ett av världens fattigaste länder.

Diktatorn efterträddes vid sin död 1971 av sin 19-årige son Jean-Claude, kallad Baby Doc. Jean-Claude fortsatte faderns vanstyre och terrormetoder fram till 1986 då han tvingades fly landet, med större delen av Haitis kontanta medel i bagaget. Under hans tid vid makten beräknas över 40 000 haitier ha mördats.

1987 fick Haiti en ny demokratisk författning, landets internationella isolering bröts och förhoppningen om en normalisering väcktes. Men den utlovade demokratiseringen uteblev och landet har fastnat i en ond spiral av våld, ökad fattigdom och politiskt kaos.

1994 gav FN klartecken till en USA-ledd invasion med syfte att avsätta militärregeringen och stabilisera situationen. Försöken att demokratisera landet misslyckades dock och den politiska och ekonomiska förlamningen bestod. Tio år senare, 2004, landsatte USA och Frankrike på nytt militära trupper uppbackade av FNs säkerhetsråd.

De flera gånger uppskjutna valen till presidentposten och det nya parlamentet hölls slutligen i februari 2006. René Préval, som var premiärminister före militärkuppen 1991, utropades till slut som segrare.
I oktober 2007 förlängde FN:s säkerhetsråd mandatet ännu ett år för FN-styrkan på ön.

Haiti är västra halvklotets fattigaste land. Fyra av fem invånare lever i yttersta fattigdom och omkring 85% av haitierna saknar arbete eller är bara tillfälligt sysselsatta. Ekonomin har i många år varit på tillbakagång och BNP hade 2003 minskat med över en fjärdedel sedan 1990.

Författningen erkänner föreningsfrihet och strejkrätt inom alla områden. Det krävs tio medlemmar för att bilda en fackförening. Arbetsmarknadslagstiftningen innehåller en föreskrift om skiljedom för att göra slut på en strejk, även om bara den ena parten begär det. Det finns hittills ingen lagstiftning som skyddar offentliganställdas organisationsrätt, trots att de har rätten enligt författningen.

Fackliga rättigheter existerar dock i praktiken inte alls. Som en följd av det rådande politiska kaoset, våldet och den rekordhöga arbetslösheten har arbetsgivarna full handlingsfrihet. Det förekommer praktiskt taget inga kollektiva förhandlingar.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org