LO-TCO Biståndsnämnd

Landets starke man i över 30 år var president Houphouët-Boigny. Efter några år av formell demokrati bröt inbördeskrig ut 2002. Landet har ett välutvecklat jordbruk men p g a kriget är ekonomin i kris. Fackföreningsrörelsen är splittrad och följer delvis partilinjer.

Félix Houphouët-Boigny grundade det första afrikanska partiet på 1940-talet. Efter att i ett par år ha bekämpat fransmännen ändrades politiken 1950 och ett nära samarbete med kolonialmakten inleddes. Houphouët-Boigny valdes till president när landet blev självständigt 1960.

I oktober 1990 vann Houphouët-Boigny presidentvalet i de första flerpartivalen i landets historia. Han inledde därmed sin sjunde femårsperiod som president men avled 1993. I december 1999 grep militären makten i en kupp. En ny konstitution skulle utarbetas och nya presidentval hållas så snart som möjligt. I presidentvalen år 2000 segrade till slut den socialdemokratiske kandidaten Gbagbo i hårt kritiserade val. År 2002 startade en grupp militärer en revolt som sedan spred sig.

Rebellerna har hållit de norra delarna av landet. Många har försökt medla i konflikten har gjorts; i november 2004 beslöt FN:s säkerhetsråd att införa vapenembargo mot Elfenbenskusten. Den 4 mars 2007 slöts ett avtal mellan rebellerna och president Gbagbo och rebelledaren Soro. Därefter har utvecklingen gått mot fred och ökat samarbete samarbete dem emellan. Nya val planeras till slutet av år 2008.

Elfenbenskusten är ett utpräglat jordbruksland och en stor exportör av kaffe, kakao och palmolja. Under 1960- och 70 talet utvecklades ekonomin positivt. Tillväxten var dock mycket ojämnt fördelad med stora regionala skillnader och väldiga klassklyftor. Politiskt kaos har nu orsakat stora problem i ekonomin.

Union Générale des Travailleurs de Côte d'Ivoire (UGTCI)med 208 129 medlemmar (nov 2006) var länge den enda tillåtna centralorganisationen och stod regeringen nära. I samband med att fler partier bildades splittrades också fackföreningsrörelsen när de olika politiska partierna organiserade sina egna fack. De konkurrerande centralorganisationerna har ofta ett nära samarbete med den politiska oppositionen.

Confederation des Syndicats libres de Côte d’Ivoire, DIGNITE bildades 1990 i protest mot UGTCI:s nära koppling till regimen och hade i nov 2006 ca 100 000 medlemmar. Den tredje fackliga centralorganisationen är FESA CI, som omfattar 15 medlemsförbund. Flera fackförbund är inte anslutna till någon centralorganisation. Hela fackföreningsrörelsen är i finansiell kris, p.g.a. svårigheter att få in medlemsavgifterna. Trots det har främst UGTCI lyckats hålla en viss aktivitet under kriget, bland annat i en avdelning för facklig utbildning. UGTCI och DiIGNITE är båda anslutna till ITUC .

Barnarbete är mycket vanligt och Elfenbenskusten utpekas av UNICEF som ett av de länder som importerar barn som arbetskraft. 2003 ratificerade Elfenbenskusten de två ILO-konventionerna om barnarbete.

Nya lagar förbjuder diskriminering av fackligt anslutna men kränkningar av de fackliga fri- och rättigheterna är vanligt förekommande. Strejker förekommer dock, bl a strejkade tjänstemännen inom den viktiga kakaoexportsektorn i december 2007.

UNI har ett av sina tre kontor för Afrika i Abidjan.

Uppdaterad i januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta ansvarig regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org