LO-TCO Biståndsnämnd

Förändringens vindar blåser i Himalaya. I Nepal stöps politiken om. Framtiden för detta bergsland, inklämt mellan Indien och Kina, är oviss. Men optimismen spirar. Inte minst därför att det tio år långa inbördeskriget är slut. Den maoistiska gerillan har lagt sina vapen på hyllan och ombildat sig till ett politiskt parti. FN har på plats ansvarat för avväpningen.

Dessutom har kung Gyanendra, som införde ett kortlivat monarkistiskt envälde 2002, tvingats till reträtt. Han har fått återlämna styret till valda politiker och fått sin makt beskuren. Nepal styrs för närvarande av en partiallians, där kongresspartiet är störst följt av kommunistpartiet CPN-UML.

I april 2006 skedde den största demonstrationen någonsin i Nepals historia. Två miljoner människor tågade på gatorna och tvingade den impopulära kungen att ge upp sitt inflytande. Från svensk horisont – där monarkin enbart är ceremoniell – kan det vara svårt att förstå de starka känslor som kungamakten väcker i Nepal. Men landet har en flerhundraårig tradition av feodal överhöghet och exploatering av fattiga landsändar. Mot detta har människor rest sig. I protesterna har de fackliga rörelserna spelat en betydelsefull roll.

Den styrande alliansen har beslutat att utlysa allmänna val. En församling ska utses som ska utarbeta ett förslag till ny konstitution. Innehållet i detta förslag blir avgörande för monarkins framtid. Men valet som skulle ha hållits i juni 2007 har skjutits upp flera gånger.

Behoven av förändringar i Nepal är stora. Landet hör till de fattigaste i Asien. Barnadödligheten är hög och det primitiva jordbruket producerar inte tillräckligt med livsmedel för den egna befolkningen. Historiskt sett är Nepal ett jordbruksland. Först under 1950-talet etablerade sig de första industrierna i landet, i huvudsak genom statliga initiativ. Produktionen består i huvudsak av textilier, te, papper, skor, cement och socker. Det finns miljontals barnarbetare i Nepal, särskilt omfattande är barnarbetet inom mattindustrin. En orsak till den svaga industriella utvecklingen är de dåliga vägarna och bristen på elektricitet. Energibristen har lett till en kraftig minskning av industriproduktionen under vintermånaderna.

Den fackliga scenen domineras av tre centralorganisationer:
– Nepal Trade Union Congress är landets äldsta fackliga rörelse. Den är nära kopplad till Nepali Congress (kongresspartiet).
– General Federation of Nepali Trade Unions (GEFONT), en vänsterinriktad organisation som uppstått ur det senaste decenniets demokratirörelse. GEFONT samarbetar med kommunistpartiet CPN-UML,
– Democratic Confederation of Nepalese Trade Unions (DECONT), en centralorganisation med starka förbund inom den informella sektorn samt inom lantbruks- och hotellsektorn. DECONT har nära band med partiet Nepali Congress Democratic, en utbrytargrupp ur kongresspartiet.

Samtliga dessa tre fackliga centralorganisationer tillhör Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS).

Därutöver har den maoistiska rörelsen bildat en egen facklig rörelse, men den fungerar snarast som partiets förlängda arm och ägnar sig inte åt traditionell facklig verksamhet.

En stor facklig fråga, utöver kampen för demokrati och fackliga rättigheter, har varit den omfattande privatiseringsvågen av tidigare statliga företag. Nästan ett tusental företag har helt gått under i kölvattnet av de snabba förändringarna och de djupgående strukturprogrammen understödda av Världsbanken. GEFONT har drivit en kampanj mot privatiseringen av statliga företag. NTUC:s strategi har istället varit inriktad på att ställa krav på regeringen att efterleva ILO:s grundläggande konventioner.

Uppdaterad februari 2008
Mats Wingborg

För mer information kontakta regionansvarig monica.hallberg@lotcobistand.org