LO-TCO Biståndsnämnd

Den brandgula revolutionen förde Viktor Jusjtjenko till presidentmakten i Ukraina. Under slutet av 2004 protesterade hundratusentals människor på Kievs gator med brandgula flaggor mot valfusket i ett tidigare val. Men maktövertagandet har inte följts av lättvunna framgångar, tvärtom har den politiska splittringen varit stor och motsättningarna inom regeringen uppenbara.

Den 21 januari 2005 svor Viktor Jusjtjenko presidenteden i Ukraina.
"Detta är en seger för friheten över tyrraniet. Detta är lagens seger över laglösheten", sade den nye presidenten i ett tal till folket.
På Självständighets torget i Ukrainas huvudstad Kiev hade en halv miljon människor samlats för att vara med vid ceremonin. Bakgrunden till det folkliga upproret var att den andra presidentkandidaten, Viktor Janukovitj, hade utropats till segrare i presidentvalet. Samtidigt visade undersökningar som gjordes i vallokalerna att Viktor Jusjtjenko hade segrat överlägset. När domstolar bevisat att valfusk hade förekommit utsågs också Viktor Jusjtjenko ny president.

Ganska snart började dock även Viktor Jusjtjenkos popularitet att dala. Det tidigare stödet för reformpolitiken har också minskat och det är minst sagt osäkert åt vilket håll Ukraina kommer att utvecklas

Regeringen, bestående av en koalition av flera höger- och mittenpartier, har liberaliserat ekonomin. Inom oppositionen dominerar det gamla kommunistpartiet som kräver att staten fortfarande ska ha en stark kontroll över ekonomin. Inom partiet finns många företrädare som tidigare tillhörde det ledande statsskiktet under den gamla Sovjettiden, den så kallade nomeklaturan.

Politiken är geografiskt splittrad. I de ryskspråkiga områdena i öster är vänsteroppositionen stark, medan regeringen har sitt starkaste stöd i områden i väster där ukrainska är det mest talade språket.

Östra Ukraina är också mer industrialiserat, medan fattiga landsbygdsområden är vanligare i de "ukrainska delarna av Ukraina". Under Sovjettiden fanns en stark ukrainsk nationalism med bas i östra Ukraina. Ryssarna fruktar att de ska komma att diskrimineras på liknade sätt som skett i Baltikum.

En stor inrikespolitisk stridsfråga är Krims ställning. Efter Ukrainas självständighet fick Krim statusen av autonom republik inom Ukraina. Men i Krim, där den ryska befolkningsgruppen utgör två tredjedelar, finns en opposition som kräver full självständighet. Kraven på självständighet har också understötts av opinionsbildare i Ryssland.

Fackföreningsrörelsen

I likhet med läget i Ryssland domineras den fackliga scenen i Ukraina av reformerade fackföreningar. Den största fackliga rörelsen är FPU (Federations of Trade Unions of Ukraine). Därutöver finns två ytterligare fackliga rörelser av betydelse – KVPU (Confederation of Free Trade Unions of Ukraine) och VOST (All-Ukrainian Union of Workers’ Solidarity.

Samtliga dessa tre fackliga landsorganisationer är medlemmar av den fackliga internationalen ITUC (International Trade Union Confederation). I särklass störst är dock FPU som anger att man har drygt 11 miljoner medlemmar. KVPU redovisar 242 000 medlemmar och det frihetliga VOST 150 000 medlemmar.

Grundlagen garanterar rätten att bilda och ansluta sig fackligt. För att en facklig organisation ska bli erkänd på distrikts- eller nationell nivå måste den emellertid samla över hälften av de anställda inom samma yrke eller sysselsättning eller organisera en majoritet av de anställda inom respektive distrikt.

Den fackliga organisationsgraden är hög, framför allt beroende på FPU:s många medlemmar. Samtidigt kan den höga anslutningen bero på att fackföreningsrörelsen inte i grunden har demokratiserats. Många medlemmar tror att det fortfarande är mer eller mindre obligatoriskt att vara medlem i facket. FPU präglas av inre spänningar mellan konservativa och mer reforminriktade falanger.

Inom gruvindustrin i Ukraina har det rått stora oroligheter. Vid fem av landets gruvor förmådde arbetsgivaren inte att betala ut löner i tid och inte heller efterleva de grundläggande säkerhetsföreskrifterna under år 2002. Företagens agerande ledde till en omfattande arbetarrevolt, bland annat i form av hungerstrejker vid Självständighetstorget i Kiev.

Medlemmar av Ukrainas oberoende gruvarbetareförbund IMTUU har utsatts för hot och påtryckningar efter strejker i flera gruvor. Därtill har flera av ledarna inom IMTUU trakasserats och misshandlats av landets säkerhetspolis.

Mats Wingborg, mars 2007