LO-TCO Biståndsnämnd

Det lilla landet vid Röda havet har en auktoritär regim men är formellt en demokrati. Det strategiska läget vid Röda havets kust utgör landets största inkomstkälla. Den fackliga centralorganisationen Union Djiboutienne du Travail (UDF) tillhör ITUC.

De två tidigare franska Afar- och Issaterritorierna bildade den självständiga staten Djibouti 1977. Djiboutis befolkning domineras av två etniska grupper: Issa som utgör en majoritet och dominerar politiken är ett nordsomaliskt folk och Afarerna som är besläktade med befolkningen i östra Etiopien.

Motsättningarna mellan folkgrupperna har präglat landets historia. I början av 90-talet utvecklades ett uppror bland afarerna till inbördeskrig. 1994 slöts fred med en fraktion av afarernas rebellrörelse FRUD (Fronten för återupprättande av enhet och demokrati), men inte förrän år 2000 undertecknades ett fredsavtal med hela rörelsen. 2001 överlämnade FRUD sina vapen till regeringen.

2003 hölls för första gången val utan begränsningar av hur många partier som fick delta. Det regerande partiet RPP fick då över hälften av rösterna. Oppositionen bojkottade presidentvalen i april 2005 som då vanns av den ende kandidaten, den sittande president Ismail Omar Guelleh. 2005 ratificerade Djibouti ILO:s konvention mot diskriminering i arbetslivet (nr 111) och mot barnarbete (nr 138 och 182).

Det lilla ökenlandet (något större än Värmland) saknar naturtillgångar och landet är starkt beroende av bistånd. Arbetslösheten är mellan 40 och 50 procent. Medelinkomsten har sjunkit drastiskt de senaste åren. Ekonomin baserar sig på landets strategiska läge och dess status som en frihandelszon i nordöstra Afrika.

Det oroliga läget inklämt mellan Somalia, Etiopen och Eritrea stör de naturliga handelskontakterna med omvärlden. Frankrike har fortfarande ett starkt inflytande. Med motiveringen att förhindra inbördeskrig finns bland annat omkring 5 000 franska soldater i Djibouti. Djibouti har också varit ett centrum för flera av FN:s operationer i Somalia och Etiopien. 2003 utvisades ca 80 000 flyktingar från Djibouti. USA sägs ha haft del i det beslutet (av rädsla för terrorism eftersom man har trupper i landet.

Den fackliga centralorganisationen, Union Djiboutienne du Travail (UDT) med 13 000 medlemmar utsätts regelmässigt för kränkningar och trakasserier av den djiboutiska statsapparaten. Trots att ILO-konventionerna om diskriminering i arbetslivet och mot barnarbete har godkänts 2006 är Djibouti en av de mest repressiva regimerna i Afrika: I april 2006 utvisades representanter från ILO och ITUC som var i landet för att undersöka bl a kränkningar av de fackliga rättigheterna och samtidigt arresterades UDT:s ordförande. Vid en hamnarbetarstrejk arresterades 170 personer och 70 avskedades.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org