Under andra världskriget var Albanien ockuperat av det fascistiska Italien. Italienarna mötte dock starkt motstånd från en partisanrörelse organiserad av ett underjordiskt kommunistparti. 1944 tog partisanerna över makten och en ny regering bildades under ledning av Enver Hoxa. I början 1946 utropades folkrepubliken Albanien.

Enver Hoxa följde en hårt stalinistisk linje och rensade ut all politisk opposition. Efter Jugoslaviens brott med Sovjetunionen 1948 ställde sig Albanien på den sovjetiska sidan. Nästa kursändring kom under 1970-talet då relationerna mellan Sovjetunionen och Kina försämrades, i det läget ställde sig Albanien på den kinesiska sidan. När till sist även Kina började öppna sig mer mot omvärlden tog den albanska ledningen även avstånd från Kina. Det albanska styret blev allt mer isolerat och efter Enver Hoxas död 1985 växte den inre oppositionen.

Efter omfattande studentdemonstrationer i huvudstaden Tirana i december 1990 beslöt regeringen att införa flerpartisystem. De två dominerande partierna sedan dess har varit Socialistpartiet, med rötter i det gamla kommunistpartiet, och Demokratiska partiet, med rötter i den oppositionella studentrörelsen.

1997 kollapsade ekonomin i landet efter att regeringen lurat medborgare att satsa sina pengar i en investeringsfond som fungerade som ett slags pyramidspel. Uppretade människor plundrade vapenlager och satte eld på offentliga byggnader. För att återupprätta lugn i landet begärde regeringen hjälp av internationella styrkor, samtidigt upplöstes regeringen och ersattes av en samlingsregering.

Den ekonomiska krisen i Albanien har fortsatt och misstron mot politiken har ökat efter svindleriet med pyramidspelen. Tiotusentals albaner har lämnat landet och en stor grupp arbetar illegalt i Italien. Samtidigt har Albanien fått ta emot flyktingar. Under oroligheterna i Kosovo 1998-1999 flydde nästan en halv miljon Kosovoalbaner till Albanien.

Fackföreningsrörelsen

Efter andra världskriget tog det kommunistiska partiet makten i Albanien. Då bildades den kommunistiska fackföreningsrörelsen TUA, en organisation som aktivt deltog i hyllningar av landets diktator Enver Hoxa. Under demokratiseringen i början av 1990-talet reformerades TUA och bytte namn till KSSH (Trade Union Confederation of Albania). Under samma period grundades även den alternativa fackföreningsrörelsen, BSPSH (Union of Independent Trade Unions of Albania).

Relationen mellan de två fackliga centralorganisationerna präglas av motsättningar. Båda organisationerna är också starkt politiserade. Landsorganisationen KSSH samarbetar med det reformerade kommunistpartiet, numera med namnet Albaniens Socialistparti, medan BSPSH är allierat med Demokratiska Partiet (DP).

Trots konflikten mellan de två centralorganisationerna har de vid några tillfällen agerat gemensamt. Båda organisationerna är också medlemmar av den fackliga internationalen ITUC (International Trade Union Confederation). KSSH redovisar att man har drygt 100 000 medlemmar och BSPSH drygt 80 000 medlemmar. Totalt sett är den fackliga anslutningen i landet mycket låg och främst koncentrerad till ett antal industribranscher.

En fackföreningslag, som garanterar facklig pluralism, är i kraft sedan 1995. Lagen har följts upp genom inrättandet av ett nationellt arbetarråd som ska medla vid konflikter och övervaka att den nya lagen efterlevs. Offentligt anställda tjänstemän får inte förhandla kollektivt eftersom deras löner bestäms genom beslut i regeringskansliet.

Mats Wingborg, mars 2007