Landet består av tre öar; Grande Comore, Anjouan och Moheli. Maktfördelningen mellan centralregering och öarna har alltid varit en stridsfråga. Anjouan och Moheli har vid flera tillfällen försökt bryta sig ur federationen. Flera försök till militärkupp har ägt rum. Presidentmakten ska rotera mellan öarna. I december 2009 hölls parlamentsval. Det parti som stödde den sittande presidenten fick 16 av de totalt 24 mandaten. I uppskjutna val november 2010 segrade Ikililou Dhoinine från ön Moheli som stod i tur att inneha presidentposten. För att upprätthållla balansen mellan de tre öarna finns ett komplicerat politiskt system med många val som tar en stor det av statskassan i anspråk.

Comorerna gör anspråk på den närbelägna ön Mayotte, ett krav som fått stöd av FN:s Generalförsamling. Folket på Mayotte tog dock i april 2009 i en folkomröstning ställning för att bli ett ”Departement” och därmed knytas närmare till Frankrike.

Under senare år har många oroats för det man uppfattat som en ökad islamisering. 2008 anklagades flera religiösa biståndsorganisationer från Iran för att sprida shiitisk propaganda.

Comorerna är mycket fattigt och helt beroende av bistånd från den forna kolonialmakten Frankrike. Jordbruket är den enda näring som ger inkomster till landet, men produktionen av jordbruksvaror räcker i dag inte ens till den egna befolkningen och landet har under senare år tvingats importera livsmedel. I slutet av 2008 har brist på mat och bensin lett till oroligheter. I december 2008 erbjöd IMF ett räddningspaket för ögruppen.

Under kolonialtiden förhindrades uppkomsten av fackliga organisationer effektivt. I slutet av 60-talet började bank- och tulltjänstemän att organisera sig, men först i samband med självständigheten 1975 bildades formellt de fackliga organisationerna. 1990 fanns ett 15-tal förbund.

Landet konstitution inkluderar inte rätten till facklig anslutning och inte heller strejkrätten men dessa rättigheter tillämpas fritt ändå. 2004 ratificerade Comorerna ILO:s konventioner mot diskriminering i arbetslivet och barnarbete. På Comorerna finns två fackliga centralorganisationer; Confederation des Travailleuses et Travailleurs des Comores (CTTC) som har 5000 medelemmar är anslutet till både Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och Organization of African Trade Union Unity, OATTU och Union Syndicale (US), som bildades som ett samverkansorgan 1992 efter omfattande diskussioner.

Tyngdpunkten i det fackliga arbetet ligger på de enskilda förbunden. Antalet lönearbetare är litet och uppgår till mindre än 7 000, varav 5 000 är regeringsanställda. Bland de största och mest drivande förbunden är två lärarförbund. Även övriga statsanställda och hamnarbetare är fackligt anslutna. Förbunden är politiskt oberoende. Lärare och sjukhuspersonal strejkar ofta, mestadels på grund av att man inte fått någon lön på flera månader. Lärarna på alla nivåer inledde en strejk i januari 2010 p g a att man enbart fått ut lön för fyra månader 2009.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org