Utvecklingen i Burundi är nära sammankopplad med grannlandet Rwanda. Båda blev självständiga 1962 och länderna har präglats av hårda inre motsättningar som under 1990-talet slagit över i våldsamma massakrer. Motsättningarna förklaras ofta i termer av etnisk spänning mellan de två folkgrupperna hutuer och tutsier. Det är dock en förenklad bild, konflikten handlar i lika hög grad om sociala och politiska förhållanden.

1993 utbröt inbördeskrig i Burundi och sedan dess har situationen i landet varit mycket orolig. Ca 250 000 människor har dödats och 800 000 fördrivits på flykt på grund av striderna. Bara i Tanzania finns ca 260 000 flyktingar från Burundi. En fredsprocess inleddes med stöd från bl a Afrikanska unionen, Sydafrika och FN inleddes 2001. Vid ett regionalt toppmöte i Nairobi i oktober beslöt att president- och parlamentsvalen skulle hållas 2005. Valen i juli 2005 som vanns av CNDD-FDD en f.d.Hutu-rebellgrupp som nu blivit politiskt parti. Dess ledare Pierre Nkurunziza utsågs i augusti 2005 till president. Interna politiska kriser har dock försvårat det politiska arbetet och strider har förekommit mellan hutumilisens Nationella Befrielsestyrkorna (FNL) och regeringstrupper. Ett fredsavtal finns, avväpning av rebeller har genomförts 2009 och FNL har ombildats till parti och planerade att ställa upp i det presidentvalet 2010. Efter lokalvalen i maj anklagade oppositionen CNDD-FDD för valfusk och bojkottade senare presidentvalet. Trots uppmaning till bojkott var valdeltagande 77% i presidentvalet i juli 2010 där Pierre Nkurunziza var den enda kandidaten.

Landets ekonomi är helt beroende av jordbruket där 90 % av befolkningen får sin utkomst. Enda större exportprodukten är kaffe. Burundi är ett av världens absolut fattigaste länder och ett av de värst skuldsatta länderna i Afrika och står med på FN:s lista över de minst utvecklade länderna.

Den fackliga centralorganisationen COSYBU, Confédération des Syndicats du Burundi, är på grund av den politiska situationen i landet inte särskilt aktiv. De flesta löntagarna finns inom den informella sektorn och saknar helt fackliga rättigheter. Situationen för fackföreningsrörelsen är mycket svår, men det förekommer förhandlingar mellan fack och statsmakterna. 2009 framförde Internationella fackliga samorganisationen, IFS skarpa protester mot att COSYBU:s vice president suttit fängslad över ett år utan rättegång. Strejker förekommer också; 2011 strejkade domstolspersonal för högre löner. Den afrikanska journalistfederationen protesterade i april 2011mot arresteringen av en journalist som påståtts baktala armén och riskerade långt fängelsestraff.

Det finns idag två fackliga centralorganisationer som är med i IFS:
- Confédération des Syndicats du Burundi, COSYBU med 12 000 medlemmar,
- Confédération Syndicale du Burundi, CSB med 5 500 medlemmar.

Uppdaterad januari 2011
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org