Analfabetismen i Burkina Faso bedöms vara den högsta i världen. Flera militärkupper har ägt rum. 1983 tog flygkapten Thomas Sankara makten. Många reformer för att förbättra sjukvård, skola, livsmedelsförsörjning och förbättringar för kvinnorna påbörjades. Efter det att Sankara mördats av sin ställföreträdare Blaise Campaoré 1987 tog denne makten och reformerna fullföljdes inte. Campaoré återvaldes vid presidentvalet 1998, 2005 och november 2010. Regeringspartiet stärkte sin ställning i parlamentsvalen i maj 2007. Campaoré har varit medlare i konflikterna i Guinea och Elfenbenskusten under år 2010.

Jordbruket dominerar ekonomin. Men de magra jordarna och återkommande torka medför att man tvingas importera livsmedel. Ekonomin präglas av ett stort handelsunderskott, bland annat beroende på det sjunkande världsmarknadspriset på bomull. Exportinkomsterna täcker bara en tredjedel av importen och landet är starkt beroende av utländskt bistånd. Världsbanken har utövat stark press på Burkina Faso att privatisera bomullsindustrin, trots att produktion och export ökat starkt och att oberoende bedömare 2003 anser att den statliga industrin är välskött.

Internationella fackliga samorganisationen, IFS har konstaterat i en rapport om ”The Washington consensus” att bomullsindustrin är ett bra exempel på hur framgångsrika exportsatsningar inte löser ekonomiska problem för landets befolkning. Många invånare har sökt sig till grannländerna, främst Ghana och Elfenbenskusten, för att klara försörjningen. Burkina Faso har utvecklat en filmindustri som väckt intresse i hela världen och vartannat år genomförs Afrikas största filmfestival i Ouagadougou.

I Burkina Faso finns av tradition långtgående fackliga rättigheter och trots splittringen och den lilla andelen anställda spelar fackföreningsrörelsen en betydelsefull roll i landet. 2009 stärktes fackens lagliga rättigheter att strejka, men IFS konstaterar ändå i en rapport 2010 att landets lagar inte stämmer överens med de åtagande man gjort när det gäller bl.a. strejkrätt och barnarbete.

Det finns sex centralorganisationer, varav fyra är anslutna till IFS. Internationella Transportfederationen har sin koordinator för Västafrika i Ouagadougou.

Burkina Faso är ett intressant exempel på möjligheterna till facklig samverkan. Inom ramen för LO:s och TCO:s panafrikanska program har en facklig samarbetskommitté bildats mellan de fem största centralorganisationerna. Denna kommitté har blivit ett viktigt forum för facklig samverkan och kan vara ett första steg till närmare samarbete även inom andra områden.

Många gemensamma fackliga aktiviteter har genomförts. 2009 och 2010 organiserades bl a en 48 timmars strejk inom offentliga sektorn för krav på bättre arbetsvillkor. Man har också framgångsrikt arbetat med att organisera den informella sektorn och det finns idag fem förbund inom den informella sektorn, bl.a. fruktförsäljare och cykelreparatörer. Under 2011 har samarbetat stärkts ytterligare. I dag är de fackliga organisationerna mer oberoende av de politiska partierna som ofta uppfattar facken som potentiella rivaler.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org