Bolivia domineras av två indianfolk, Quechua och Aymara, som utgör cirka två tredjedelar av befolkningen medan resterande delen består av mestiser. Trots att landet domineras av indianfolk har det ända sedan erövringen i början av 1500-talet styrts den etniska minoriteten av spanskättlingar. Lamaherden och kokaodlaren från aymarafolket, Evo Morales, ledde under många år flera folkliga protester som tvingade presidenter att avgå. I december 2005 valdes han själv till Bolivias president och 2009 återvaldes han med 64 procent av rösterna. 

Bolivias historia har präglats av exploateringen av enorma naturtillgångar mitt i en utbredd fattigdom. Silvergruvan i Potosí blev snabbt den Nya världens största och bidrog till att göra Spanien rikt på 1500-talet. Men indianerna som tvingades att arbeta i gruvan utsattes för en brutal exploatering och få överlevde mer än ett par års arbete.

I det så kallade salpeterkriget 1879-1883 förlorade Bolivia sin mineralrika kustremsa till Chile. Förlusten av kontakten med havet är än idag Bolivias nationella trauma och källa till konflikter med Chile.

På 1900-talet gav enorma tenngruvor arbete åt tusentals människor och Bolivia var världens näst största producent av tenn men rikedomarna gick majoriteten av folket förbi. Frustrationen över detta ledde till en revolution 1952. Den nya regeringen nationaliserade gruvorna, påbörjade en jordreform och införde allmän rösträtt i ett försök att komma tillrätta med de sociala och demokratiska klyftorna.

I början av 1970-talet genomfördes en militärkupp som satte stopp för den radikala politiken. 1985 kollapsade världsmarknaden för tenn vilket fick svåra följder i Bolivia. Många gruvor stängdes och ekonomin hamnade i fritt fall med hög arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard som följd. Bolivia är idag ett av Latinamerikas fattigaste länder med djupa sociala klyftor.

På 1990-talet upptäcktes enorma naturgasfyndigheter och gasen blev snabbt landets nya, stora exportinkomst. Konflikten kring naturgasen har varit drivande i de senaste årens politiska motsättningar där indian- och fackföreningsrörelsen kräver större statlig kontroll över intäkterna från gasexporten. Landets rikaste provinser i öst motsätter sig denna politik och vill istället se en ökad decentralisering. 

Under 2010 beslöt regeringen att sänka pensionsåldern från 65 till 58 år samtidigt som landets privata pensionsfonder förstatligades. Regeringen tog också bort subventioner på bensin och diesel vilket ledde till kraftiga prishöjningar som möttes av landsomfattande omfattande demonstrationer från Morales egna anhängare. Till slut tvingades regeringen att backa och återinföra subventionerna som kostar staten hundratals miljoner dollar varje år, bland annat pga omfattande smuggling till grannländerna.

Vid revolutionen 1952 bildades Bolivias fack en centralorganisation, Central Obrera Boliviana. COB organiserar förutom löntagare också småbönder, studerande, gatuförsäljare och kvinnoorganisationer. Den domineras av industriarbetarna, vars främsta företrädare fortfarande är gruvarbetareförbundet Federación Sindical de Trabajadores Mineros de Bolivia (FSTMB) trots sektors försvagning.

Arbetsmarknadslagen från 1942 kräver myndighets tillstånd för att bilda en fackförening och tillåter bara ett fack per företag och kräver stöd av minst 50 procent av de anställda. Det krävs 20 personer för att bilda en fackförening. Men eftersom cirka 70 procent av alla företag har färre än 20 anställda är en majoritet av arbetskraften utestängd från fackliga organisationer. 

Lagen nekar statstjänstemän föreningsrätt, med undantag för anställda inom hälsovård, utbildning och oljeindustrin. Arbetsinspektörer har rätt att delta i fackliga möten för att kontrollera verksamheten och regeringen har rätt att upplösa fackliga organisationer.

I landets nya författning ges omfattande skydd för rätten att organisera fackföreningar och förhandla kollektivt. Även landsbygdsarbetare och egenföretagares har fått strejkrätt och rätt att bilda och gå med i fackföreningar. 

Uppdaterat januari 2012
Johan Schmidt

För mer information, kontakta ansvarig regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org