Ända sedan sin egen självständighet 1821 har Guatemala gjort anspråk på den lilla engelsktalande kolonin Brittiska Honduras och sedermera den självständiga staten Belize. Kraven har lett till många konflikter och var länge Storbritanniens argument för att behålla soldater i landet. Inte förrän 1981 erhöll Belize fullständig självständighet men förblev medlem i det brittiska samväldet.

1991 deklarerade även Guatemala att det skulle erkänna Belizes suveränitet, denna gång i utbyte mot att Guatemala fick tillgång till hamnar på den karibiska kusten. Samma år upprättades diplomatiska förbindelser mellan länderna.

Belize har traditionellt identifierat sig mer med de karibiska länderna än sina centralamerikanska grannar. De omfattande inbördeskrigen i regionen under 1980-talet ledde dock till att mängder av människor från grannländerna slog sig ned i Belize. Drygt en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom, framför allt i den södra delen av landet där det finns många flyktingar från Guatemala och Honduras.

Jordbruket - främst socker, bananer och citrusfrukter - står för en femtedel av BNP. Sockret ger de största exportinkomsterna, följt av den ökande turistindustrin. Ruiner av mayatempel, ekoturism i regnskogen och världens näst största barriärrev lockar turister.

Belize har också satsat på att locka till sig internationella företag, bland annat banker och finansinstitut. Förutom de finansiella företagen är cirka 16 000 internationella bolag verksamma i landet på mycket fördelaktiga villkor. Myndigheterna har liten eller ingen insyn alls i företagen. Detta har gjort att Belize hamnat på den västliga samarbetsorganisationen OECD:s lista över skatteparadis som misstänks för tvätt av svarta pengar.

Att komma åt droghandeln och de åtföljande våldsbrotten, har varit en av de stora inrikespolitiska uppgifterna sedan slutet av 1980-talet. Landet var under 1960- och 1970-talen en stor marijuanaproducent. Med brittisk och amerikansk hjälp har de flesta av de illegala odlingarna förstörts. Men istället har Belize blivit transitland för kokainsmuggling från Colombia till USA.

Fackföreningsrörelsen legaliserades 1941, men bara cirka tio procent av arbetskraften är fackligt organiserad. De viktigaste fackliga organisationerna är National Trade Union Congress of Belize och Christian Workers' Union.

Lagen garanterar kollektiva förhandlingar men för att en fackförening ska ha rätt att förhandla måste de ha stöd av 51 procent av de anställda, det vill säga att på en arbetsplats där facket organiserar 49 procent finns ingen förhandlingsrätt.

Problem med de anställdas lagliga rätt att bilda fackföreningar finns framför allt på bananplantagerna och i sammansättningsfabrikerna i de ekonomiska frizonerna.

Uppdaterad januari 2012
Johan Schmidt

För mer information, kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org