Under arton år trampade Naran Mehra asbestpulver och vatten till isolering med bara fötterna och kollegan Jagan Bhudary smetade ut massan med händerna. De hade ingen skyddsutrustning och visste inget om riskerna. Idag lider de av asbestos; andningssvårigheter och hosta. Narans fru Savita tvättade varje kväll hans kläder fulla med asbestdamm. Även hon riskerar att bli sjuk.

Fortfarande exponeras cirka 125 miljoner människor i världen för asbest på jobbet. I Asien ökar till och med produktion och användning av det farliga, och därför i många länder förbjudna, materialet. Asbest orsakar bland annat lungcancer och mesoteliom, sjukdomar som skördar liv. Hur många det handlar om är svårt att sia om, men i just Indien har miljontals människor exponerats.

- Varje år används 426 tusen ton asbest i Indien från bland annat Ryssland och man uppskattar att det totalt finns 7 miljoner ton i landets byggnader, berättar Margite Fransson, journalist på Byggnadsarbetaren under ett lunchmöte arrangerat av LO-TCO Biståndsnämnd.

I september besökte hon Indien och intervjuade drabbade arbetstagare. Omedvetenheten om riskerna är stor och asbestbetongskivor finns i tak och väggar på skolor och fabriker och i många hustak i fattiga kvarter.

De fattigaste, vilket är många av Indiens byggnadsarbetare, drabbas också hårdast. Indien har idag 30 miljoner byggnadsarbetare varav en stor del är daglönare. Lön och arbetsvillkor är ofta usla och den informella ekonomin utbredd. 80 procent saknar utbildning och kan varken läsa eller skriva. Det gör det svårt att informera om riskerna.

Några av de organisationer som engagerat sig för att öka kunskapen om riskerna är Ban Asbestos och den internationella federationen för bygg- och träarbetare, BWI.

- Men många har inte ens råd att vara med i facket, trots att avgiften bara är tio kronor om året. Därför är bara tio procent med i facket och rörelsen ganska splittrad, berättar Camilla Lodin, internationell ombudsman på Svenska Elektrikerförbundet som också besökte Indien i september.

Hon är aktiv i ett av BWI:s projekt i den södra delstaten Tamilnadu. Projektets strategi är att få facken att gå ihop och tillsammans arbeta för en överenskommelse med byggarbetsgivarna om hälsa och säkerhet, där asbest ingår. Efter att facket informerat om riskerna har man också börjat byta ut taken på de små skjulen där arbetstagarna bor.

Även den indiska regeringen har börjat inse att asbest är farligt och det finns tal om ett förbud. Men även om det blir så återstår många problem.

- Fibrerna finns ju redan i så många lungor och hela landet behöver saneras, säger Margite Fransson.

Det är som sagt en tickande bomb.

Asbest
Materialet är både hållbart och billigt, men när fibrerna kommer ut i luften blir materialet livsfarligt för den som andas in det. Redan på 80-talet förbjöds materialet i många länder i väst och idag är det förbjudet i ett 50-tal länder. När det förbjöds började producentländerna istället rikta in sig på fattiga länder. Ett exempel är Kanada, där asbest är förbjudet, men som istället är en av de större exporterande länderna i världen. Asbest-lobbyn är både rik och stark.