USA:s bomregn över Afghanistan tvingade talibanstyret kapitulation och en provisorisk övergångsregering dominerat av företrädare från den Norra Alliansen tog över styret av landet. 

De väpnade konflikter har präglat Afghanistan de senaste decennierna. Landet är ett av världens fattigaste och krig och inbördeskrigen har slagit sönder stor del av infrastrukturen. I Afghanistan finns omfattande utländska trupper, sedan 2001/2002 har även Sverige soldater stationerade i landet.

Idag har Afghanistan världens lägsta nivå av hälsovård och
 grundutbildning. Även den fackliga rörelsen har lidit djup skada av krigen. 

Afghanistan är världens största producent av opiumprodukter och ett centrum för vapenhandel. Det tidigare talibanstyret fick en stor till av sina intäkter genom droghandeln. Ytterligare en inkomstkälla är den illegala smugglingen till och från Pakistan, Iran och stater i Centralasien. 

Kvinnan har en svag ställning i Afghanistan. Under talibanstyret var det förbjudet för kvinnor att arbeta och flickor förnekades rätten till utbildning. Fortfarande är kvinnor djupt diskriminerade och våld mot kvinnor vanligt.

Flera av de folkgrupper som lever i Afghanistan finns också i de nya stater som uppstått efter Sovjetunionens sammanbrott. Jordbruket sysselsätter flest människor i landet. Industrin är marginell. Före 1978 års revolution existerade knappt några fackliga organisationer, främst beroende på avsaknaden av industri. Men efter den tog regimen initiativ till bildandet av CCATU (Central Council of Afghan Trade Unions). 1979 invaderades Afghanistan av Sovjetunionen och den nya pro-sovjetiska regeringen fortsatte stödet till CCATU. Organisationen ansluter i första hand lokala fackföreningar. I samband med kongressen 1990 bytte CCATU namn till National Workers’ Union of Afghanistan.

Under senare år har några nya fackliga rörelser vuxit fram. Bäst organiserad är troligen lärarnas och journalisternas organisationer. Men det finns också olika falanger av All Afghan Federation of Trade Unions (AAFTU), som bildades som en exilorganisation i Pakistan 1994. Dess verksamhet i Pakistan bestod till stor del av att ordna utbildning för barn som annars riskerade hamna i slaveri eller barnarbete på tegelbruk. AAFTU samarbetade med bland annat den svenskstödda Bonded Labour Liberation Front. Även i Afghanistan handlar deras verksamhet till stor del om att ordna skolor för barn, förutom att se till så att medlemmarna får ut sina löner. I synnerhet gäller detta de statligt anställda. AAFTU medlemmar finns inom flera branscher, som byggnads- och vägarbeten, mattvävning, tegelbruk, konfektion och lantarbete. Organisationen har även verksamhet i flera provinser. AAFTU är registrerad hos myndigheterna och strävar efter att upprätthålla ett gott förhållande till regeringen. Ett stort problem är dock avsaknaden av kontor i Kabul. Organisationen har också svårt att få in några medlemsavgifter.

Mats Wingborg, uppdaterat 2010

Regionansvarig: monica.hallberg@lotcobistand.org