Allmänt

Rumänien styrdes under Sovjettiden av ett kommunistpartiet med Nicolae Ceausescu i ledningen. Under 1970- och 1980-talets ekonomiska kris blev Ceausescu allt mer diktatorisk. Oppositionen mot honom växte snabbt. I december 1989 demonstrerade människor i Timisoara för ökad frihet. Demonstrationen besköts och 70 personer dödades. Protesterna fortsatte i huvudstaden Bukarest. Den 22 december omringades Ceausescus palats och han flydde med en helikopter från husets tak. Han infångades emellertid och avrättades efter en skenrättegång tre dagar senare.

Efter att Ceausescu hade störtats tog den så kallade Nationella räddningsfronten, anförd av den tidigare kommunisten Ion Iliescu, över ledningen i landet. Segeryran i landet övergick snart i omfattande folkligt missnöje. Den ekonomiska nedgången blev kraftig och arbetslösheten steg, vilket bland annat utlöste starka protester från gruvarbetare i nedläggningshotade gruvor. Efter löfte om ett djuplodande reformprogram fick regeringen lån från Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken. Men nedläggningen av statsföretag fortsatte liksom arbetarprotesterna.

1996 förlorade Ion Iliescu och Rumäniens socialdemokratiska parti makten till förmån för det Demokratiska konventet. Därmed bröts också en avgörande personlig länk till det gamla kommunistiska styret, även om Ion Iliescu efter valet 2000 skulle återta makten. Vid valet 2008 segrade en koalition med bland annat Demokratiska-Liberala partiet, ny premiärminister blev Emil Boc.

Ett nytt fenomen i rumänsk politik är de starkt nationalistiska partierna. Längst till höger står Storrumänska partiet (PRM) som öppet sprider rasism och fördomar om landets etniska minoriteter, ungrare och romer. Den nationalistiska strömningen har lyckats exploatera missnöjet med landets skyhöga arbetslöshet. Lösningen för nationalisterna är att jobben ska reserveras för de etniska rumänerna. Vid valet till Europaparlamentet 2009 fick PRM tre mandat.

Fackföreningsrörelsen

Till skillnad från andra länder i Östeuropa tillätts fristående fackföreningar även under Sovjettiden, dock med förbehållet att de oberoende fackföreningarna inte fick utmana makten. Den dominerande fackliga rörelsen under Sovjettiden var dock den kommuniststyrda rörelsen UGSR, General Trade Union Confederation of Romania.

Efter att Ceausescu störtats och avrättats 1989 förändrades i ett slag den fackliga scenen. UGSR överlevde bara i fem dagar. Ur resterna av UGSR grundades landsorganisationen CNSLR. Nästan samtidigt bildades den alternativa fackföreningsrörelsen Fratia. Namnet kommer från det rumänska "fraternity", vilket betyder broderskap. Fratia växte snabbt under början av 1990-talet och organiserade många anställda på kontor och inom hälsosektorn. Efter bara några år hade Fratia över en miljon medlemmar. Detta var en stor framgång, dock förblev det reformerade CNSLR den klart största landsorganisationen.

1993 slogs de båda organisationerna ihop och den nya organisationen fick namnet CNSLR-Fratia. Sammanslagningen av CNSLR och Fratia har följts av sammanslagningar mellan olika förbund. Detta har i vissa fall stärkt de lokala fackklubbarna. Sammantaget har dock facket förlorat i styrka. I rask takt har de gamla statliga företagen privatiserats och de fackliga organisationerna har varit dåliga på att ställa om sig till marknadsekonomi och nya relationer med arbetsgivaren. På många företag har fackklubbarna försvunnit helt.

När CNSLR och Fratia slogs samman hade organisationen 2,5 miljoner medlemmar. Idag är antalet medlemmar drygt 500 000 uppdelade på 44 medlemsförbund.

1990 bildades Alfa Cartel, en kristen men partipolitiskt obunden fackllig rörelse som varit pådrivande i reformeringen av det rumänska samhället. Alfa Cartel har successivt fortsatt att växa och i takt med CNSLR-Fratias medlemsmässiga tillbakagång har Alfa Cartel övertagit rollen som landets största fackliga organisation. Alfa Cartel har för närvarande drygt en miljon medlemmar.

BNS (Nationella fackliga blocket) är ytterligare en facklig centralorganisation med bas inom servicenäringarna och transportsektorn. Antalet enskilda medlemmar är för närvarande omkring 150 000. BNS samarbetar nära med MSzOz i Ungern. BNS skyller Rumäniens djupa ekonomiska problem på Internationella Valutafondens (IMF) program i landet. BNS har till och med stämt IMF med motiveringen att IMF:s politik motverkar institutionens uppställda mål om ekonomisk stabilitet och hög sysselsättning. I Rumänien har resultaten blivit de omvända – svag ekonomi och ökad arbetslöshet. Därutöver finns Confédération des Syndicats Démocratiques de Roumanie (CSDR) med drygt 100 000 medlemmar plus ett tjugotal små oberoende fackföreningar.

Arbetsmarknadslagstiftningen i Rumänien har bidragit till fragmentiseringen av den fackliga rörelsen. Med de nuvarande reglerna räcker det med 60 namnunderskrifter för att registrera en ny centralorganisation. Nya organisationer bildas på löpande band, vilket i sin tur undergrävt möjligheten att upprätta kollektivavtal.

Fyra fackliga centralorganisationer deltar i den sociala dialogen tillsammans med den rumänska regeringen: CNSLR-Fratia, CSDR, BNS och Alfa-Cartel.

Mats Wingborg, uppdaterat 2010