Under 70- och 80-talen byggdes den sydafrikanska fackföreningsrörelsen upp till en mäktig organisation som kom att spela en nyckelroll i kampen mot apartheid och klassförtryck. Att facket fick en sådan framträdande roll berodde delvis på att andra demokratiska rörelser var förbjudna, men också på att facket var en demokratisk organisation som genom ett framgångsrikt arbete lyckats samla ett brett folkligt stöd.

Den sydafrikanska fackföreningsrörelsen har också fungerat som en rekryteringsbas för både ANC (African National Congress) och PAC (Pan African Congress), vilket lett till att många f d fackliga ledare nu finns i den politiska ledningen.

ANC har efter Nelson Mandela skakats av flera korruptionsskandaler och inför ANC:s kongress 2007 var organisationen splittrad. Den sparkade vicepresidenten Jacob Zuma valdes till ledare i strid med president Tabor Mbeki. I september 2008 tvingades Mbeki att avgå dels på grund av anklagelser om inblandning i försöken att få Zuma åtalad, men också för overksamhet när det gällde de våldsamma attacker som förekom mot invandrare under våren och sommaren. I parlamentsvalen i april 2009 nådde ANC inte riktigt 2/3 majoritet vilket krävs för att ändra konstitutionen. Man förlorade också makten till Demokratiska alliansen i den viktiga Västra Kapprovinsen. Parlamentet utsåg dock Zuma till president i början av maj.

Sydafrika är ett utvecklingsland som ekonomiskt tillhör medelinkomstländerna i världen. 2010 har landet försökt bli en femte medlem i det s.k. BRIC-samarbetet (Brasilien-Ryssland-Indien-China), men inte ansetts ’platsa i gänget’. Landet har stora naturtillgångar, ett utvecklat finansiellt system och god infrastruktur. Börsen är en av världens tio största. Men tillväxten har inte kunnat råda bot på den 30-procentiga arbetslösheten och eftersläpande problem från apartheidtiden med extrem fattigdom bland stora grupper, kriminalitet och korruption utgör stora problem. Grannländerna i södra Afrika hade hoppats på bättre handelsrelationer med Sydafrika, men Sydafrika har fört en relativt protektionistisk politik och inte öppnat sin hemmamarknad.

Sydafrika är ett av de värst drabbade länderna i världen när det gäller AIDS. På världsaidsdagen den 1 dec 2009 bröt dock president Zuma den förre presidenten Mbekis långa vägran att se en koppling mellan hiv och aids och lovade behandling till alla hiv-smittade gravida och barn upp till 1 års ålder.

Den fackliga organisationsgraden är jämförelsevis hög och har ökat under senare år. Nära fem miljoner är fackligt anslutna vilket innebär en organisationsgrad på ca 30%. Det är dock en stor variation mellan olika sektorer; inom gruv-, beklädnads-, textil- och de halvstatliga sektorerna, som transport och telekommunikation är närmare 90% organiserade medan endast är ett fåtal av Sydafrikas 1,7 miljoner lantarbetare och hushållsanställda är fackligt anslutna. Lagar som reglerar arbetstid och semester för hembiträden och som ger lantarbetare rätt att förhandla om kollektivavtal har också införts, liksom en lag om minimilöner för lantarbetare och hembiträden.

Allt detta är en framgång för de fackliga organisationerna som arbetar hårt för att involvera den informella sektorn i det fackliga arbetet. De viktigaste fackliga frågorna i Sydafrika idag är arbetslösheten och kampen mot hiv/aids.

År 2000 intensifierades takten i privatiseringen av näringslivet och nya besparingar i den offentliga sektorn infördes, allt i ett försök att åter dra till sig internationella investeringar. Politiken har mött stark kritik från fackföreningsrörelsen och samarbetet mellan ANC, COSATU och kommunistpartiet har utsatts för allt svårare påfrestningar.

Fackföreningsrörelsen har tvingats söka en ny roll som en mer renodlad facklig rörelse i en marknadsekonomi. För att lyckas måste man inte bara definiera om sin nya roll utan också förena försvaret av arbetarnas intressen med viljan att stödja och fördjupa en demokratisk utveckling.

I Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS:s rapport om brott mot de fackliga rättigheterna konstateras att situationen för facken fortsatt att försämrats och grova kränkningar av rätten att organisera sig fackligt har skett. Privatiseringsprocessen har också visat på brister i förhandlingsrätten inom den offentliga sektorn. Privatiseringar sker ofta utan konsultationer med facken och våld från polis och företagens ledning blir allt vanligare.

Arbetslösheten i Sydafrika ligger idag på över 36% och fler arbetstillfällen försvinner hela tiden på grund av privatiseringen av statliga företag, omstruktureringen av kommunförvaltningen och den ekonomiska krisen. En av 10 arbetare inom den offentliga sektorn har förlorat sitt jobb. Miljontals människor, främst på landsbygden, lever enbart på den hjälp de kan få från sina få arbetande släktingar. Arbete inom den informella sektorn ökar.

Idag finns fyra fackliga centralorganisationer i Sydafrika:
- Congress of South African Trade Unions (COSATU) med 1 800 000 medlemmar,
- Confederation of South African Workers' Unions (CONSAWU) med 290 000 medlemmar,

- Federation of Unions of South Africa (FEDUSA) med 360 000 medlemmar,

- National Council of Trade Unions, NACTU med 310 000 medlemmar

Alla fyrare är anslutna till IFS. COSATU och SACOTU är dessutom anslutna till Organization of African Trade Union Unity, OATUU

I juli 2009 strejkade 70 000 byggnadsarbetare vid byggen inför Fotbolls-VM 2010 och under hösten 2009 har oroligheter pågått i kåkstäderna på grund av undermåliga levnadsförhållanden och svikna löften från presidenten. Beslut att låta elpriserna höjas med 25 % per år i tre år för att finansiera utbyggnad har fått COSATU att hota med strejk i oktober 2010, men ”som kan komma att sättas in tidigare” (underförstått under fotbolls-VM som är en oerhört prestigefyllt arrangemang för Sydafrika).

COSATU som är den mest betydelsefulla centralorganisationen står politiskt mycket nära ANC vilket utan tvekan bidragit till ANC:s stora framgångar i de politiska valen. Sedan början av 90-talet finns också en formell allians mellan COSATU, ANC och SACP (kommunistpartiet). COSATU drev även, som en av parterna i alliansen, igenom att ett särskilt valprogram utarbetades som drog upp riktlinjerna för hur den framtida demokratin skulle fungera. COSATU håller en hög internationell profil, bland annat vägrade transportarbetarna att lasta av ett skepp från Israel i februari 2009.

SACOTU bildades i november 2007 som en sammanslagning av FEDUSA, ett tjänstemannafack som traditionellt haft ett ledarskikt som dominerats av vita och NACTU som stått närmare den panafrikanska rörelsen. SACOTU är politiskt obundet.

Flera Global Union Federations, GUF har sina Afrikakontor i Sydafrika; Internationella unionen för livsmedelsarbetare m fl, Byggnadsinternationalen, Textilarbetarna, Internationella Metallfederationen.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org